|
Suverän Gud
- För oss och genom oss
av David
Eells
Guds suveränitet genom
oss
Jag är korsfäst med
Kristus, och nu lever inte
längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min
kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och
utgivit sig för mig. (Gal. 2:20)
Jag lär mig att det
inte är jag som lever det kristna livet och utför Kristi gärningar,
utan det är jag som accepterar att jag är död så att Kristus måtte
leva och göra Sina gärningar genom mig.
Jesus gav upp Sin
naturliga kropp för att vi skulle få Hans som kropp [som består av
alla pånyttfödda] så att Han kunde fortsätta i en mycket större
skala för att befria denna fallna generation.
(1 Kor. 12:27) Men nu är ni
Kristi kropp och var för sig lemmar.
Vi är inte en kropp
som består av ”en annan Jesus”, en vek
och värdelös Jesus. Vi har den kropp som tillhörde den Jesus som
gick i Hans första kropp, och som visade Guds kraft till att befria
fångar.
(Heb. 13:8) Jesus Kristus är
densamme i går och i dag och i evighet.
Det är sorgligt att de
flesta inte håller med om att Kristi plan är att fortsätta att utöva
Hans suveränitet i Hans andra ”kropp”, som Han hade i sin första
kropp.
(Amos 3:3) Vandrar två
tillsammans utan att de kommit överens om det?
Detta kapitel skrivs
(will be devoted) för att bli överens med Ordet, så att Kristus må
vandra i oss och utöva Sin suveränitet genom oss. En kungs söner är
prinsar som växer upp för att ärva hans auktoritet och utöva hans
suveränitet.
(Ps. 45:16) I dina fäders ställe
skall dina söner komma,
du skall sätta dem till prinsar
överallt på jorden.
Köttets sinne är
fiende till Gud och kan inte underordna sig Honom. (Rom. 8:7) I Adam
dog vi alla och blev oanvändbara av Gud; genom att förbli
i Kristus, som är Ordet, blev vi kärl till Hans regerande
auktoritet.
(1 Kor. 15:22) Liksom i Adam
alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.
(Rom. 5:17) Ty om en endas fall
gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer
skall då inte de som mottar den överflödande nåden och
rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus
Kristus.
Det var meningen att
vi skulle acceptera Guds nåd och ”regera i liv”. När den adamitiska
människan dör i oss, kommer den andliga människan till liv.
(2 Kor. 4:16) Därför tappar vi
inte modet. Även om vår yttre människa (den själviska, adamitiska
naturen) bryts ner, förnyas vår inre
människa (Kristus i dig) dag för dag.
När vi läser Ordet och
ångrar vårt köttsliga tänkande och liv för att acceptera Kristi
tänkande och liv, blir det möjligt för Honom att regera genom oss.
(2 Kor 4:11) Ty vi som lever
utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv
skall uppenbaras i vår dödliga kropp.
Genom jagets död, kan
vi förvänta oss Jesu liv bli manifesterat i våra mänskliga kroppar.
Kristi liv här är inte bara Hans frukt utan också Hans tjänst, som
vi skall se.
De som predikar att så
länge vi är i kroppen kommer vi alltid att vara slavar under synden,
är bedragare.
(2 Joh. 7) Ty många
bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att
Jesus är Kristus, som har kommit i köttet.
När Jesus fysiskt
kommer tillbaka, kommer Han att ha en förhärligad kropp, men nu
kommer Han i Sina troendes kroppars kött.
De som predikar att
vårt sista hopp här är att bara bli förlåtna och inte förvandlade är
bedragare.
Paulus förklarade att
han avslöjade ett mysterium med orden ”Kristus i er, härlighetens
hopp” (Kol. 1:27)
Han sa att visdomen i
detta mysterium var att ”ställa fram varje människa som
fullkomlig (komplett eller mogen) i Kristus
(28) Kristus i dig har
makt över synden och förbannelsen runt omkring oss. När vi begriper
att Kristi syfte är att leva i oss, att vår tro på vad Han kan göra
i oss och genom oss växer exponentiellt.
(Filemon 6) Min bön är att din
gemenskap (grek. dela tillsammans) med oss i tron skall visa sig
verksam och ge en klar insikt om allt gott som vi äger tillsammans i
Kristus.
När vi accepterar Kristi sinne, som
är Guds Ord, förvandlar det oss.
(Rom.12:2) Och anpassa er inte
efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets
förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är
gott och fullkomligt och som behagar honom.
Om vi inte ångrar oss
(grek. ”ändrar vårt sinne”) när vi läser Ordet, accepterar vi inte
förvandlingen av Kristi liv och gärning i oss. Det första vi måste tro är
evangeliet.
(Gal. 2:20) och nu lever inte
längre jag, utan Kristus lever i mig.
Den gamla människan
dog på korset och nu lever Jesus i mig. Tron på detta rättfärdigar
oss och ger oss rätt till kraften att få det att hända. På grund av
att många inte förstår detta, har vi inget hopp utan fortsätter i
synd och räknar med Guds nåd till att bli förlåten.
(Rom 16:1) Skall vi fortsätta
att synda för att nåden skall bli större?
(2) Nej, visst inte! Vi som
har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i
den?
Notera att på grund av nåden måste
vi inte leva i synd.
(3) Eller vet ni inte att vi
alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till
hans död?
(4) Vi är alltså genom dopet
till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det
nya livet,…
När vi döptes, dog den
gamle syndaren och begravdes så att vi kan vandra i nytt liv.
(5) Ty är vi förenade med honom
genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom
en uppståndelse som hans.
Genom att tro på
dopet, både dör och uppstår vi. Varken en död eller en uppstånden
människa kan synda.
(6) Vi vet att vår gamla
människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp
skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under
synden.
Genom tron dog vi och
nu lever Jesus i oss.
Vi blev ”frälsta från mörkrets välde
…(Kol. 1:13)
Detta är de
verkligt goda nyheterna.
Vi är bara fria från
syndens välde om vi tror det. Vi kan nu använda dessa löften som ett
tveeggat svärd för att tillintetgöra förruttnelsen i våra
liv.
(2 Kor. 7:1) Då vi alltså har
dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse
från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Vi är ansvariga att
rena oss själva genom tron på dessa löften.
De som tror på löftena
kommer att bära frukt. Maria är en förebild på detta. Hon trodde
på löftet att hon skulle bära Jesu frukt i sin förgängliga
kropp.
(Luk. 1:31-35) Han svarade dem:
"Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter
det."
På ett sätt är vi Hans
mor om vi är sådana som alstrar Jesu frukt i våra liv. I en liknelse
om såningsmannen, sådde Jesus säden (grek. sperma), Ordet, i våra
hjärtan. Eftersom Ordet är Jesu andliga säd, kan det bara alstra
Hans frukt. Inget ord från en människa eller religion kan göra
detta. Bara en av de fyra exemplen som tog emot Ordet bar 30-, 60-,
eller 100 faldig frukt.
Och salig är du som
trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i
uppfyllelse." (Luk 1:45)
På grund av att hon
trodde Ordet, bar hon Jesu frukt. Ordet måste bli trott för att det
skall bli uppfyllt i oss.
(Heb. 4:2) Ty evangeliet har
predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet
som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron
hade smält samman med dem som hörde det.
Vi kan höra
evangeliet, men det kan bli utan verkan genom vår otro, precis som
Israel gjorde. Genom att bära frukt genom denne samme Jesus, visar
vi vilka de sanna troende är. Jesus sa, ”Ni skall känna igen dem på
deras frukt”, inte genom vad de säger eller vad de är.
Paulus visade hur vi
skulle utöva vår tro med vår förnyade föreställningsförmåga.
(2 Kor. 3:18) Och vi alla som
med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi
förvandlas till en och samma bild, från härlighet till
härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Om vårt ansikte i sanning är
avtäckt, ser vi genom tron Guds slutliga verk i spegeln, som är ”Kristus i er, ert
härlighetshopp.”
Bara genom att se
Ordets Jesus i spegeln så kommer det att förvandla oss till Hans
avbild. Den Jesus vi ser måste vara Han som har makten över synden
och förbannelsen runt omkring oss.
De flesta kristna
skulle anse oss vara stolta som ser i spegeln i tro och ser Jesus,
men sanningen är att dessa är de enda som är ödmjuka inför Ordet.
Den som ser sitt naturliga ansikte i spegeln kommer inte att ha
någon kraft att lyda.
(Jak. 1:23) Om någon är
ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som
betraktar sitt ansikte i en spegel,
Det är dessa som är de
som inte förenar tron med evangeliet så att det kan fullbordas i
dem.
(Rom. 6:11) Så mån ock ni hålla före
(anse
det vara gjort) att ni är
döda från synden och lever för Gud, i Kristus Jesus.
(12) Låt därför icke synden
ha väldet i edra dödliga kroppar, så att Ni lyder deras
begärelser.
Notera
att sättet att inte låta synden regera är att anse dig själv vara
immun mot den, därför att du är död. Det är att tro att Jesus tog
bort din synd och att du är fri att lyda Gud. Gud ger kraft att
rädda dig från synden; för dem som tror det sanna evangeliet.
(Rom.1:16) Jag skäms inte för
evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var
och en som tror,….
De
som inte accepterar sin kraft över synden genom tron kommer att
bevisas vara ogräs och bär ingen frukt.
(Rom. 6:17) Men Gud vare tack!
Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot
den lära som ni blivit överlämnade åt.
(18) Nu är ni slavar under
rättfärdigheten, sedan ni har befriats från
synden.
Den
sanna undervisningen sätter oss fria från synden, om vi tror på den
och handlar efter den med vårt hjärta.
Jesus
sa, ”Ni
skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er
fria.”
Om
vår sanning inte sätter oss fria, så beror det antingen på att det
inte är SANNINGEN eller så tror vi egentligen inte på det.
Om
du inte har haft seger, så studera sanningen och inte religionen.
Nyligen
fick jag ett ”ve mig”-email från en vän som var bedrövad över sin
oförmåga att övervinna en viss synd.
Jag
satte strålkastarljuset på vissa fraser i hans brev såsom följande:
”Jag kunde inte stå emot; jag är fast; mitt kött är svagt; de fick
mig verkligen; jag har inget hopp; ingen viljekraft; jag är
besegrad; jag är slut” och svarade honom med följande:
”Bara
för att du misslyckas, betyder det inte att du ger upp tron. Du
befriades från denna synd för 2000 år sedan. Jämför vad du har trott
på genom dessa fraser, med vad du borde tro. (Jag sände honom
evangeliets budskap om befrielsen från synden)
Du
har en massa tro genom att stanna i fångenskap. Även i ditt
misslyckande måste du vandra i tro för att komma ut ur
fångenskapen.”
Min
väns vilja var emot synden, så det var ingen uppsåtlig olydnad. Hans
misslyckande fanns i hans tro. Han trodde allting han inte borde ha
och det berövade honom kraften.
Tro
som slocknar till slut hade en svaghet från början. Om vi syndar,
finns det några steg vi borde ta för att lägga en grund för vår tro.
Om vi säger att vi inte har någon synd, med andra ord: Om vi
rättfärdigar oss själva, så är vi bedragna (1 Joh. 1:8).
Om
vi bekänner våra synder, blir vi förlåtnas och renade från all synd
(9).
Vi ska först bekänna våra synder. Sedan ska vi göra som israeliterna
när de hade blivit bitna av ormar: De fäste sina ögon på offerormen
på pålen och såg sin synd och förbannelse på den.
Så
ska vi också göra: Vända om och bekänna Jesu offer.
(4
Mos. 21:8) Från det ögonblicket, ska vi tro att vår synd är lagd på
Honom och att vi är befriade. Som Johannes Döparen sa, ”Se Guds Lamm, som tar
bort världens synd.”
Guds
klandran mot den gammaltestamentliga lagen var att den kunde inte
,
”fullkomna dem som framträda med
sådana.”
(4) Ty omöjligt är att tjurars och
bockars blod skulle kunna borttaga synder.
(14) Ty med ett enda offer har
han för beständigt fullkomnat dem som bliva
helgade.
Gamla
Testamentet hade ett blodsbeskydd och förlåtelse men kunde aldrig
befria från syndens natur. Många idag predikar bara det som det
förbundet erbjöd och lämnar dem som tror på dessa förkunnare i
syndens bojor. När ni kom till Herren, fick många av er uppleva att
ni blev befriade från vissa synder. Vad det verkliga evangeliet lär
oss är att Gud vill fortsätta denna process.
Jag
hör att det allmänt predikas om att vi är bara syndare frälsta av
nåd. Det kanske förvånar dig att få reda på att det inte finns
något sådant uttryck i bibeln.
Syndare frälsta av nåd
är en självmotsägelse. En människa är antingen en syndare eller
också är hon frälst av nåd. Jesus gjorde alltid skillnad på
efterföljare och syndare.
(Matt. 26:45) Människosonen
skall överlämnas i syndares händer.
(Luk. 6:33) Och om ni gör gott
mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar
också syndare.
34 Och om ni lånar åt dem som ni
hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också
syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat
ut.
Det
har sagts att Paulus var den lärjunge som gjorde anspråk på att vara
den störste av alla syndare. Fel! Han sa att han var den störste av
dem som Jesus kom att frälsa från synden.
(1 Tim.1:15) Det är ett ord att
lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har
kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är
jag den störste.
(Gud
visade fram Paulus som ett exempel på Hans kraft att frälsa vem som
helst.)
(16) Men jag mötte
barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod
främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma
till tro på honom och vinna evigt liv.
Paulus hade just sagt
att hans synder fanns i det förflutna genom Guds förmåga att göra
detta möjligt och att han nu räknades till de som var förtroende
värda.
(12) Jag tackar honom som har
gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg
mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst,
(13) fastän jag förut var
en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig,
därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.
Paulus inbegrep sig
själv, när han sa att vi var syndare, men nu hade blivit
rättfärdiga.
(Rom. 5:8) Men Gud bevisar sin
kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi
ännu var syndare.
(19) Liksom de många stod som
syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också
de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.
(Gal. 2:17) Men om vi genom att
söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle
då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej!
(1 Kor. 6:9) Vet ni inte att
inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva!
Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller
de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för
sådant,
(10) varken tjuvar eller giriga,
varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.
(11) Sådana var en del av er.
Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har
förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds
Ande.
Herren sade genom Paulus att Jesus
skilt oss från syndarna.
(Heb. 7:26) En sådan
överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig,
obefläckad, skild från syndare och upphöjd över
himlarna.
De
som rättfärdigar sig själva genom att säga att vi alla bara är
syndare kommer inte att erhålla barmhärtighet genom vår
Överstepräst.
(Ords. 28:13) Den som döljer
sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger
dem får barmhärtighet.
David
sa att syndare skulle bli skilda från de rättfärdiga och bli dömda.
(Ps 1:1) Salig är den som inte
följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare.
(5) Därför skall de
ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas
församling.
Om vi
tror på bedragarens evangelium att vi alltid skall vara syndare i
stället för att ”bli fria från synden”, då är det vad vi kommer att
få. Jesu sa, ”Som du tror skall det ske dig.”
Det
är viktigt att vi tror exakt det som Ordet säger. Det är viktigt att
vi ser att den bibliske Jesus i spegeln och inte en annan Jesus, som
människor har gjort. (2 Kor. 11:4)
Om vi
ser den humanistiske Jesus i spegeln, som det så ofta predikas om
idag, då är det enda bild av Jesus vi kan komma in i. Detta är en
Jesus som inte har någon kraft. Har Jesus i din spegel kraft över
synd och förbannelse? Har Han kraft att betjäna dig med helande,
befrielse och försörjning? Om det är så, då kommer det att vara det
som Han har förmåga att göra genom dig.
(Kol. 1:21) Också ni som en gång
var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda
gärningar hans fiender,
(22) också er har han nu
försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han
vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och
oförvitliga,
(23) om ni verkligen står
fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från
hoppet i det evangelium som ni har hört (det
ursprungliga evangeliet)…
Vi är
nu försonade tack vare korset, om vi står fasta i tron
och inte låter oss rubbas från hoppet i det sanna evangeliet. Det
grekiska ordet som här är översatt med ”försonat” betyder här
”utbytt”.
På
korset bytte Jesus ut Sitt liv, Sin välsignelse och Sin kraft med
vårt gamla liv, vår förbannelse och vår svaghet. Vårt gamla liv och
dess straff, förbannelsen, finns på korset och nu bor Kristus i oss.
Gud
byter ut oss till att bli heliga och utan fläck, för att befria oss
från vårt förflutnas onda gärningar. Kristus, som är välsignad med
rättfärdighet och kraft, kommer att använda sin suveränitet genom
oss för att Han bor i oss.
Vi är
nu i försoningens tjänst (2 Kor. 5:18-21). Med andra ord är det vårt
jobb att erbjuda detta utbyte till dem som tror, så att människor
blir frälsta från synden, helade, befriade och får sin
försörjning.
Förbannelsen finns
uppräknad i 4 Mosebok 28 och det täcker allting dåligt som händer en
människa som ett resultat av att bryta Guds lagar. Jesus bar denna
förbannelse så att vi skulle kunna ha auktoritet över den, både i
våra liv och i andras liv som tror.
(Gal. 3:13) Kristus friköpte
oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt
ställe…
(14) för att den välsignelse
Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna.
Jesus
blev en förbannelse och nu får vi som tror ”Abrahams välsignelse”.
Han blev välsignad ”i allt” (1 Mos. 24:1).
Utbytet utfördes på
korset men kommer att bli manifesterat när vi använder evangeliet i
tro mot förbannelsen. Innan fallet levde Adam i Edens lustgård utan
sjukdom, förgängelse eller brist av något slag. Titta dig omkring.
Förbannelsen märks i hela skapelsen på grund av fallet.
I
Sitt liv och i Sin död, tillintetgjorde Jesus denna förbannelse. Han
gav denna tjänst vidare till sina lärjungar och de befalldes att ge
den vidare till sina lärjungar och vidare till oss. (Matt. 28:19-20)
Så
småningom blev detta evangelium totalt förstört av religion så det
som fördes vidare av en slags gudlighet som förnekar dess kraft.
(2
Tim. 3:5).
Den
Helige Ande gör det möjligt for dem som mottagit Honom att komma in
i allt det som Kristus är. Paulus ber i brevet till Efesierna,
”Jag ber att han i sin
härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre
människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall
bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i
kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna
förstå bredden och längden och höjden och djupet och
lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan
förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.
(Ef. 3:16-19)
Kristi fullhet, Hans
bredd, höjd, djup och kärlek blev given till oss genom tron. Kristus
skall bli ”förstådd” genom tro när
den Helige Ande gör detta möjligt för oss, "att vi måtte bli fyllda av all
Guds fullhet.” Tycks det vara alltför bra
för att vara sant? ”Evangelium” betyder de ”goda nyheterna”. Jag
skrev inte Ordet, jag bara tror på det.
Låt
inte religionen stoppa er, bröder och systrar.
Lägg
märke till uttrycket ”all Guds fullhet”.
Om
det är som 1 Moseboken 1 säger
att varje frö bringar fram arter efter sitt slag, vilket frö har då
blivit sått i oss? Först genom våra föräldrar; vi är alla födda av
säden från en fallen mänsklighet. Sedan, om vi läser om liknelsen om
såningsmannen, har vi tagit emot säd (grek. ”sperma”) från Ordet
(Jesus) och blivit födda på nytt ovanifrån. Denna Ordets säd är
ingen människosäd, utan Guds säd.
(Joh.3:6) Det som är fött av
köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var
inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.
(grek. från ovan).
När
Jesus talade om för judarna att Han var Guds Son, försökte de stena
Honom och sa, ” du hädar och gör dig själv
till Gud, du som är en människa.” (Joh. 10:29-33)
De
visste att om Gud hade en son, så skulle Han vara Gud också.
(Joh. 10:34) Jesus svarade dem:
"Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är
gudar?
(35) Om han nu kallar
dem som fick Guds ord för gudar - och Skriften kan inte göras om
intet –
(36) hur kan ni då säga till
honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför
att jag sade: Jag är Guds Son.
På
originalspråket fanns det inga små eller stora bokstäver för sådana
ord som ”gudar” eller ”ande”. Jesus sa att judarna som hade tagit
emot det Gamla Testamentets Ord (bokstäver) var genom sin ställning,
gudar. Hur mycket mer är då vi som har tagit emot det Nya
Testamentets Ord (Ande)?
Vi är
gudar, inte i köttet, för det är människosäd, utan i anden, för det
är Guds säd.
Jesus
sa, ”De ord jag har talat till er är
ande”. Eftersom varje frö bringar fram en ört efter sitt
slag, blir avkomman till en hund blir en hund, en avkomma till en
människa blir en människa och avkomman till Gud blir gud. Ju mer av
Guds säd vi sår i god jord, desto mer manifesterar sig Gud i oss.
(Rom. 1:3) hans Son, som
till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt (var
Människosonen i köttet) och som genom helighetens
Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son (Guds
Son i anden) alltifrån uppståndelsen från de
döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.
Vi är
precis som Jesus människosöner i köttet, men Guds söner till vår
andliga människa.
(Hebr. 2:17) Därför måste han i
allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen
överstepräst inför Gud och sona folkets synder…. Jesus
skapades lika oss i allting.
(18) Eftersom han själv har
lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
Som Människosonen kände Jesus till frestelser och har därför förmåga
att hjälpa oss. Vår Jesus är ”Guds enfödde Son” och
är pånyttfödda Guds söner genom Honom.
(Ef. 4:11-13) Och han gav några
till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och
andra till herdar och lärare.
(Nikolaiternas
felaktiga lära gick ut på att man hade gjort sig av med några av
dess tjänster, men Ordet säger inte något sådant)
(12) De skulle utrusta de
heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,
(13) tills vi alla når fram
till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant
mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av
Kristus.
Kristi fullhet, alla
Hans tjänster och Hans rättfärdighet tillhandahålls oss. Den
avfälliga församlingen undervisar att detta tillstånd är
ouppnåeligt, därför att den räknar med människans förmåga och inte
Guds. De säger att Gud är oförmögen eller ovillig att helt och
hållet frälsa oss från syndens nedbrytande krafter.
(Heb. 7:25) Därför kan han också
helt och fullt (grek. fullständigt) frälsa dem som genom honom
kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Jag
kan höra några säga, ”David, jag kan inte se några sådana i min
omgivning. Hur kan detta komma sig?” Först av allt vill jag säga att
utan ett fullständigt förnyat sinne genom Ordet, kan vi inte
urskilja dem. Ett fåtal kunde se att Jesus var i Guds fullhet.
Israels ledare kunde inte känna igen Honom. Även Hans lärjungar
ifrågasatte Honom: Petrus förebrådde Honom, Tomas tvivlade på Honom.
För det andra har han sparat det bästa vinet till sist.
(2 Tess.1:10) när han kommer
för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem
som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den
dagen.
Paulus trodde att det skulle komma
en dag när de heliga skulle få nåd att tro Hans undervisning och
manifestera Jesus. Detta förklarar att Herren skulle komma när detta
händer. Hans gröda hade kommit till mognad, redo för skörd.
(11) Och därför ber vi alltid
för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med
kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron,
(12) så att vår Herre Jesu
namn förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren
Jesu Kristi nåd.
Guds
nåd, genom de heligas tro, kommer att manifestera Jesu karaktär och
auktoritet för att förbereda Hans verk och Hans
ankomst.
Profeten Joel
förkunnar full upprättelse från allt det som förbannelsen och
religionen har tagit från Guds folk.
(Joel 2:23) Fröjda er, ni Sions
barn, var glada i HERREN, er Gud, ty han har givit er Läraren som
ger rättfärdighet. Han skall låta rikligt med (eller ett
tidigt) regn komma ner över er, både
höstregn och vårregn som tidigare.
(24) Så skall logarna fyllas med
säd och pressarna flöda över av vin och olja(bära mycket
frukt).
(25) Jag skall ersätta er för
de årsgrödor som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av
gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot
er.
Dessa
insekter representerar förbannelsens över Guds gröda eller Hans
folk. Gud sa att vår- och höstregnet skulle ge Hans folk ersättning
för de tidigare årens skövling. Detta regn identifierades i Joel
2:28,29 som utgjutelsen av Guds Ande över Guds
folk.
Petrus citerar Joel
2:28,29 och tillkännager att utgjutelsen av Anden på pingstdagen var
en uppfyllelse av denna profetia.
(Apg. 2:16) Nej, det är detta
som är sagt genom profeten Joel: (17) Och det skall ske i de
sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande
över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era
unga män skall se syner, och era gamla män skall ha
drömmar.
Andens ”vårregn” kom i det
gammaltestamentliga Gudsfolkets ”sista dagar” och ”höstregnet” kommer
att komma i det nytestamentliga Gudsfolkets ”sista dagar”.
Detta vårregn kom till de judar som
trodde, för att upprätta dem efter det stora avfallet och sedan gavs
det vidare till hedningarna. De lärjungar som mottog Andens kraft
vandrade som Jesus vandrade och gjorde Hans gärningar. Hedningarna
kallade den kristna, det vill säga ”Kristus-lika”. Det är svårt att
övertyga människor om att så är fallet idag, men än är inte det inte
över.
I nästan 2000 år har bara ett
fåtal tagit del av vårregnet. Höstregnet kommer att komma de troende
till del, för att återupprätta den fallna församlingen till
Kristus-likhet och sedan fortsätter det till judarna.
När
kommer höstregnet? Både judar och församlingen har avfallit från vad
som gavs i Evangelierna och Apostlagärningarna för 2000 år sedan.
Guds Ande säger,
(Hos. 5:15)
Jag vill gå min väg,
jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin
skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till
mig.
Det
är tydligt att Herren lämnade Israel och församlingen till deras
egenvilja och falska ledarskap. Mitt i nöden, som redan har börjat,
kommer det att bli ånger och omvändelse. Hans folk kommer att säga,
(Hos.6:1) "Kom, låt oss vända
om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss.
Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
(2) Han skall om två
dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall
han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.
3 Låt oss lära känna
HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans
uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma till
oss lik ett regn, lik ett vårregn (eng. övers. latter
rain=höstregn) som vattnar jorden."
Herren vill komma som
ett höstregn. Den Helige Ande kommer att uppenbara sig i dem som
mottar Honom, Jesus Kristus. Vi ser att på morgonen den tredje dagen
kommer höstregnets utgjutelse att ske för att ge kraft och
återupprätta efter en två-dagars (2000 år)
avfallsperiod.
Vad
är dessa två dagar och när inträffar den tredje dagens morgon? (2 Petr. 3:8) Men glöm inte
detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och
tusen år som en dag.
Om
man läser det som de tidiga kyrkofäderna har skrivit, kan jag
berätta för er att de i allmänhet trodde på den 1000-åriga
profetiska dagen och att ändetiden skulle komma efter sex dagar
räknat från begynnelsen. Hinduer, muslimer och judar trodde också på
detta. I ”The Rise and Fall
of The Roman Empire” skriven av Gibbon, sa att de första kristna
trodde detta. Jag har i Skriften funnit över ett dussin
häpnadsväckande uppenbarelser genom att använda tusenårsdagarna och
de pekar fram emot den tid som vi lever i idag. Bibeln dukar fram
dessa sju profetiska 1000-årsdagar. Dessa dagar räknas alltid från
den förste Adams skapelse eller från födelsen av den ”siste Adam” (1
Kor. 15:45), Jesus Kristus.
Det
var 4000 år eller fyra dagar mellan den förste och ”siste” Adam.
Sedan Jesu dagar har kalendern tubbats på i stor utsträckning, men
de flesta tror att vi har kommit till den tredje dagens morgon eller
begynnelsen på det tredje årtusendet sedan den ”siste” Adam. Det är
också på morgonen den sjunde dagen eller början på det sjunde
årtusendet sedan den förste Adam. Det är då ändetiden börjar och Gud
slutför sitt verk. | 