Suverän Gud
- För oss och genom oss
av David
Eells
Auktoritet
över demoner
Och dessa tecken skola
åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar...
(Mark.16:17)
Observera att den enda förutsättningen för att kasta ut
demoner är att vara en sann troende.
Igen vill jag påpeka,
att denna vers inte uttalades av de första lärjungarna utan av dem
som skulle komma att tro deras ord, oss inräknade.
Antagligen så innebar
en tredjedel av Jesu tjänst att kasta ut demoner. Lärjungarna skulle
också ha denna tjänst; de blev också kommenderade av Herren att
försäkra sig om att deras lärjungar skulle göra likadant, intill
tidens slut.
(Matt.28:19) Gå
därför ut och gör alla folk till lärjungar... (20) och lär dem
att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er
alla dagar intill tidens slut.
Det är en stor glädje
att se bundna människor bli befriade.
(Luk.10:17) De
sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och
med de onda andarna lyder oss i ditt namn."
De sjuttio var den
andra gruppen av en hela tiden ökande skara av lärjungar, som fick
herravälde över demoner. I våra dagar har okunniga religiösa ledare
dömt många människor till slaveri, anstalter och död på grund av att
de inte har lytt Herren i detta.
(19) Se, jag
har gett er makt (eng. auktoritet, översättarens
anm.) att trampa på ormar och skorpioner och att stå
emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada
er.
(20) Men gläd er
inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era
namn är skrivna i himlen.
Att ha auktoritet över
fiendeandarnas makt, gör att de lyder oss fullständigt, inte heller
kan de skada oss om vi tror detta. Förtrolighet med Ordet och att
vara fylld med Anden bemyndigar oss och försvarar oss mot
bedragare.
Herren delar upp dessa
demoner i två kategorier:
”ormar och
skorpioner.”
Ormar, vars gift finns
i deras huvuden, är demoner som bedrar sinnet. Det var
ormen som bedrog Eva genom att erbjuda henne den förbjudna frukten
av kunskapens träd på gott och ont (1Mos.3:5,6). Det finns
gåvor av förbjuden kunskap som Satan ger åt sina bedragare, och som
ibland imiterar sanna gåvor.
(5 Mos.18:10)
Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå
genom eld eller befattar sig med spådom (falsk
profetia), teckentydning (en siare), eller en
trollkarl (häxa),
(11) ingen som
utövar besvärjelsekonster (hypnotisör), ingen
andebesvärjare (ett medium som är besatt med en andlig
guide), ingen som bedriver trolldom (en
klärvoyant) och ingen som söker råd hos de döda.
(12) Ty
avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant....
Dessa falska tjänare
har fått moderna namn, och i vissa fall uppger de sig falskeligen
vara kristna. I Apg.16:16 fanns ”en slavflicka som hade en
spådomsande” (grekiska:”en ande, en pyton”). Denna pytonormsande
hade gett tjänsteflickan spådomsförmåga eller en falsk profetisk
gåva.
En pastor i en kyrka
där jag en gång talade hade denna falska profetiska gåva. Jag bad
för församlingen att Gud skulle avslöja honom. En kort tid efteråt
hade en man en dröm om denne pastor, där han var en orm som talade
genom en mikrofon och fick församlingen att falla i sömn.
En kvinna såg honom i
en dröm som en drake, som i Upp.12:9 kallas ”den gamle
ormen.” Hon slog upp denne pastors släktnamn och fann att
det betyder ”drake.”
En del av dessa falska
tjänare är lik faraos visa män och trollkarlar, som förfalskade de
tecken och under som gavs till Moses (2Mos.7:11,22; 8:7). Det är
intressant att observera, att de kunde förfalska en del av domarna
(förvandla en käpp till en orm, vatten till blod, mångfaldiga
paddornas plåga), men de kunde inte ta bort dem. Moses tog bort dem,
vilket betydde att Gud tillät dem att förstora förbannelsen, men
inte att befria från den. Detta är sant än i
dag.
Jag har en vän som var inblandad i
en tjänst där man upplevde många tecken och under. Då jag betraktade
detta märkte jag, att dessa övernaturliga företeelser inte var gåvor
av försörjning som i Apostlagärningarna eller i första
Korintierbrevet 12 och 14.
Dessa tecken och under
verkade i stället vara ersättningar för att stilla en längtan efter
det övernaturliga. Det var tecken som tillfredsställde köttet, men
som inte förde med sig någon praktisk, varaktig befrielse från
förbannelsen.
Jag märkte att det var
villfarelsens andar som var involverade, och jag till och med såg en
del sådana genom gåvan att skilja mellan andar.
Då en del av
människorna försökte uppmana dem att hålla sig till Ordet, så
bortförklarade de det genom att påstå att Gud gjorde någonting
nytt.
Även om vi kan uppleva
något som vi inte gjort förr, så måste vi ändå hålla fast vid det
som Salomo sade: ”Det finns inget nytt under solen.”
Vi måste finna
tidigare likartade händelser i Ordet, som bekräftar våra tecken och
under. Paulus varnade oss för lögnens tecken och under, som sker
genom Satan och hans gunstlingar, men som är sända av Gud för att
vilseleda dem som inte älskar sanningen (2Tess.2:9-12).
Av omsorg om min vän,
som jag visste var begåvad med drömmar och visioner, så bad jag att
Herren skulle låta någon varna henne för det som var på gång.
Nästa gång jag
träffade henne så berättade hon för mig, att hon hade sett en vision
i sin församling. Innertaket försvann och hon såg en stor röd drake
(”den gamle ormen”) som sträckte sig över hela
byggnaden.
Gud sade tydligen att
Satan utövade herravälde där genom villfarelse. Därefter såg hon en
annan vision: en trojansk häst rullades in genom bakdörren. En röst
berättade för henne: ”Det är kristna som tagit in den hit.” Detta
symboliserade en falsk gåva, i vilken fienden var gömd för syftet
att besegra dem.
Om demonerna inte kan
hålla dig helt borta från kristendomen, så har de en annan strategi.
Det finns religiösa andar som är specialiserade på att hålla folk i
slaveri till falska så kallade ”kristna” religioner, som inte
undervisar Ordet som befriar.
Det finns många
ormandar i arbete i församlingen idag för att förvilla många med
”onda andars läror” som Paulus berättade om i 1 Tim. 4:1-3. Ormandar
är manifesterade som falska föreskrifter, läror, profetior och
ledarskap för att nämna några få.
(2 Kor.11:13)
Sådana som de är falska apostlar (grekiska: ”en som är
utsänd”), ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi
apostlar.
(14) Och det är
inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel
(grekiska: ”budbärare”).
(15) Därför är
det inte underligt att också hans tjänare uppträder som
tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som
de förtjänar.
Ordet ”ängel” är på
grekiska angelos och är ibland översatt med ”budbärare” då
det beskriver tjänare som är sända av Gud eller andra tjänare
(Luk.7:24,27; 9:52).
Det är uppenbart att
det finns män som har infiltrerat tjänarnas led och som är sända av
Satan, genom deras egna egon och religiösa organisationer. Både
Jesus och Paulus undervisade att dessa tjänare var i majoritet
(Joh.10:8; 2Kor.2:17)
Ormandar kan också
vara sinneskorrumperande så som lusta, girighet, vrede, bitterhet,
lögn, sexuell perversion, alkoholism, avgudadyrkan och orenhet.
Luk.8:35 visar att sinnessjukdom i olika former är demonisk.
Jag tjänade en gång i
en grupp av åldringar då jag blev manad att kommendera en ande ut ur
en kvinna som såg mycket butter ut, och som hade alzheimers sjukdom.
Efter att jag hade kommenderat anden att komma ut ur henne så
ändrades hennes ansiktsuttryck, och hon log och sade mycket klart
och tydligt: ”Tack så mycket, jag behövde det.” De flesta var
chockade, för de hade aldrig hört henne prata.
Jag visste från den
stunden att alzheimers kan vara en demon.
Det finns indikationer
på att ”sjukdomsandar” (Luk.13:11) är ormandar. Då israeliterna
syndade sände Gud giftiga ormar som bet dem, varefter de dog.
Ormbettet tillfogade tydligen fysisk sjukdom genom gift.
Då Moses bad till
Herren för dem, så befallde Han dem att göra en kopparorm som sattes
upp på en påle, och då de såg på den blev de helade (4 Mos.21:4-9).
Om ormen på pålen blev sagt, att den var Kristus (Joh. 3:14) som
blev till synd för oss (2 Kor.5:21) och bar ormens förbannelse
(Gal.3:13) så att vi kunde bli helade (1 Petr.2:24).
Ormen på pålen har
blivit stulen av det medicinska etablissemanget för att symbolisera
deras helanderörelse.
En del sjukdomar, som
i Nya Testamentets text är bevisade vara orsakade av demoner är:
-
invaliditet
(Luk.13:11)
-
stumhet
(Matt.12:22)
-
blindhet och stumhet
(Matt.9:32,33; Luk.11:14)
-
stumhet och
dövhet
(Mark.9:25)
-
att vara plågad av
sjukdom (Matt.15:22,28)
-
epilepsi
(Matt.17:15,18)
-
och besatthet
(Luk.8:2,36,42; Apg.10:38)
Det finns andra
helanden i Nya Testamentet, som egentligen är befrielser, och som
jag inte tog med här. Utöver dessa har jag sett människor med
cancer, hosta, eksem, diabetes, ledinflammation, allergi,
sömnlöshet, kronisk smärta, AIDS, rastlöshet och många andra åkommor
som jag inte kommer ihåg, som gav respons på bön om befrielse.
Jag är säker på att om
man tar med allt som kristna människor har erfarenhet av, så är
listan mycket längre. En del säger att dessa är naturliga åkommor.
Nästan alla demoner manifesterar naturliga åkommor.
Den andra kategorin
som Jesus talade om var skorpionandar. Det grekiska ordet för
skorpion är scorpios som betyder ”skingra” eller ”att genomskåda”
och ”att få på flykt.”
Skorpionandar av
rädsla, depression, manodepressivitet, paranoia, oro, ängslan,
självmord, skuld, fördömelse, och demens, för att nämna några få,
penetrerar sinnet och orsakar att man flyr från en fiende, som man i
stället borde jaga iväg.
En skorpions gift
finns i dess stjärt precis som hos en geting. En geting kan få en
stor man på flykt genom rädsla. Gud sände ”getingarna” att driva
bort fienden, som var framför israeliterna, genom rädsla (5
Mos.7:20; Jos.24:12; 2 Mos.23:27,28).
Jesus undervisade att
Han redan hade bundit den starke (Satan och hans demoner) och delat
hans byten (Luk.11:20-23).
Angående dessa byten
sade Jesus: ”Den som inte samlar med mig han
skingrar.” Det grekiska ordet för ”skingrar” här är
scorpizo. Om vi inte samlar in bytena från Satans hus (de
förtappade) för Guds rike, kommer vi att få fly från skorpionandar.
Vi måste vara kärl för Guds suveränitet för att besegra dem och
sätta fångarna fria.
En falsk doktrin som
allmänt lärs ut är att kristna inte kan ha demoner. Då Jesus sände
sina lärjungar för att ”kasta ut demoner,” berättade Han för dem:
”...Gå inte in på hedningarnas område eller in i
någon samaritisk stad.
(6) Gå i
stället till de förlorade fåren av Israels hus.”
(Matt.10:5,6).
Han sände dem inte
till sådana som inte hade ett förbund med Gud, utan endast till
sådana som hade ett sådant (det gamla förbundet). I Nya Testamentet
är det de kristna som har förbundslöften om befrielse, helande och
försörjning, inte världen.
(Kol. 1:13) Han
har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin
älskade Sons rike.
Eftersom vi har löftena om befrielse, så kan vi använda dem
för oss själva, och för dem som kommer till Kristus.
(2 Kor.7:1) Då
vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss
från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan
fullborda vår helgelse.
Troende måste rena
jaget, som är synonymt med själen (jämf. Matt.16:26 med Luk.9:25)
från både kött och ande (här i betydelsen onda andar).
Paulus varnade kristna
för att ”ta emot en främmande ande.” (2 Kor.11:4). Vi
har också blivit tillsagda att: ”ge inte djävulen något
tillfälle (grekiska: ”område”)” (Ef.4:27).
Vi får helt enkelt
inte ge något område i oss själva till djävulen eller hans
gunstlingar.
(Luk.13:11) Där fanns en kvinna som hade haft en
sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte
räta på sig.
(16) Men denna
kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i
arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på
sabbaten?
Förutsättningen för
att en befrielse skulle kunna ske var, att det skulle vara ett
Abrahams barn, vilket de kristna ju är.
(Gal.3:7) Därför
skall ni veta att de som håller sig till tron, de är
Abrahams barn.
Jesus
sade att han var sänd endast till Israels hus. Då en kananitisk
kvinna begärde att han skulle kasta ut en sjukdomsande ur hennes
dotter, sade Han: ”Det är inte rätt att ta brödet från
barnen och kasta det åt hundarna” (Matt.15:22-28).
Av detta kan vi se att
Guds barn har rätt till deras Faders bröd av befrielse och
helande genom förbundet, vilket inte de förtappade har. Eftersom
Jesus påbörjade ett Nytt Testamente, och på grund av denna kvinnas tro, så
räknade Han henne för rättfärdig (Gal.3:6) genom att uppfylla hennes
önskan.
Jag har kastat ut
demoner ur folk sedan 1976 ungefär, och nästan alla var kristna.
Nästan hela denna tid har jag haft gåvan att skilja mellan andar,
vilket innebär att jag kan se demonerna i människornas ögon. Jag vet
av ingen som har denna gåva i någon av dess varierande former, som
inte tror på att kristna kan ha demoner.
Vi
borde aldrig kasta ut demoner ut förtappade människor utan en klar
befallning av Gud, eftersom deras ”hus” inte är fyllda med Kristus,
som kan försvara dem mot de sju värre demonerna, som i så fall
kommer att flytta in i personerna i fråga.
(Matt.12:43)
När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han
genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen.
(44) Då säger
han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade.
När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat,
(45) går han
bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går
in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det
första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda
släkte.
Vi ser här, att de i
den generation av Guds folk, som tog emot befrielse av Jesus och
lärjungarna, senare tappade den om de inte fortsatte som lärjungar.
Samma sak händer Nya Testamentets folk som är befriade idag.
De måste fortsätta att
vandra i förbundet och vara fyllda med Ordet och Guds Ande för att
inte ge någon plats åt djävulen. Om Herren uppmanar oss att befria en
förtappad person, så kan det betyda att Han planerar frälsning för
honom/henne.
Befrielse kan också
användas för att stoppa en demonbesatt person från att hindra Guds
verk, precis som Paulus gjorde då han kastade ut spådomsanden ur
slavflickan, eftersom hon hindrade hans tjänst (Apg.
16:16-18).
För
några år sedan kom min mamma, som inte var frälst, för att bo med
oss. Hon hade blivit plågad av vad psykologerna kallade demens,
paranoia, manodepressivitet, o.s.v. i många år.
Hon började plåga vårt
hushåll med sådant som att höja på telefonräkningarna; att hålla oss
vakna hela natten; att lämna kylskåpet öppet hela natten; att se
saker hända i omgivningen fastän hon inte var där; att klaga över
krämpor som hon inte hade och att beskylla nån för något som inte
hade skett.
Hon hade helt enkelt
en stark egenvilja. Fastän vi band demonerna i henne så var
resultaten endast tillfälliga. Jag gick till Gud i bön angående
detta. Jag resonerade med Herren om att fastän hon inte hade någon
rätt till befrielse genom förbundet, så plågade hon vårt hus, och vi
var ju inte under förbannelsen utan välsignelsen.
(Gal.3:13)
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en
förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en
som är upphängd på trä.
(14) Vi
friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus
Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle
få den utlovade Anden.
I ljuset av detta bad
jag Herren om tillåtelse att kasta ut demonerna ur henne för att
befria oss.
Den
natten hade Jennifer, min yngsta dotter, en dröm. Hon såg min mors
hus mitt i vårt hus. Hennes hus var tre våningar högt, och stack upp
genom vårt tak. Från den andra våningen gick en planka ut mot gatan.
På plankan höll fem kycklingar på att marschera ut på gatan. Jag
tackade Herren för Hans klara direktiv och tillåtelse.
Uttydningen var denna:
de tre våningarna var anden, själen och kroppen i min mors andliga
hus. De fem kycklingarna var fem demoner. Enligt Upp.18:2 är demoner
orena fåglar. Dessa kycklingar höll på att lämna hennes själ, den
andra våningen, vilket betydde att vi hade auktoritet att driva dem
på flykten. Uppenbarelsen är denna: Närhelst någon annans andliga
hus är under auktoritet av vårt hus, så har vi auktoritet över
demonerna. Jesus använde Jairus' tro för hans dotter; den
kananitiska kvinnans tro för hennes dotter och Petrus' tro för hans
mor, som exempel på de rättigheter vi har att utöva tro för dem som
står under vår auktoritet.
Min mor hindrade också
vår tjänst. Av samma orsak befriade Paulus tjänsteflickan från
spådomsanden.
Den natten smällde min mor i
badrumsdörren enbart för att hålla oss vakna hela natten, så jag
tyckte att nu fick det vara nog.
Mary och jag gick till
hennes rum och kommenderade ut demonerna ur henne vart efter som
deras namn kom för oss. Om jag minns rätt så var deras namn demens,
paranoia, manodepressivitet, egenvilja eller envishet och ännu en
som jag inte minns namnet
på.
Fast demonerna kan ha
individuella namn, så svarar de också på namnet på den sjukdom som
de förorsakar. Vi väntade inte för att få se något resultat, utan vi
gick i säng och fick en skön sömn som varade hela natten.
Nästa morgon märkte vi
att det var så tyst i hennes rum, så vi kikade in. Vi såg henne
inte, men observerade att hennes rum var i ett bedrövligt skick. Där
var filtar, dynor, överdrag och andra saker utspridda över hela
golvet, som om någon hade brottats där hela natten.
Vi gick in i rummet
och upptäckte att hon låg under sängen. Då hon kröp fram såg vi
genast att det var en annorlunda kvinna jämfört med den som jag hade
känt nästan hela mitt liv.
Hon var behaglig och
undergiven och ödmjuk. Hon var på det sättet en tid, under vilken vi
predikade evangeliet för henne. Vi visste att huset behövde fyllas
med Guds saker, för annars skulle demonerna komma tillbaka.
Hon föll alltid
tillbaka på sin religion som en ursäkt, hellre än att acceptera
evangeliet, så demonerna började komma tillbaka, fast inte
tillnärmelsevis så våldsamt som innan.
Vid denna tid beslöt
hon att flytta till ett servicehem för äldre. Alldeles innan hon dog
berättade hon undergivet att hon kände Jesus, och att Han var hennes
Frälsare.
Det
gammaltestamentliga tabernaklet eller templet symboliserar oss. Vi
är Guds tempel. Vi har en förgård (köttet), det heliga (själen) och
det allra heligaste (anden). Onda män kunde beträda förgården och
även gå in i det heliga för att ta tag i altarets horn (1 Kon.1:50;
2:28), men endast översteprästen kunde träda in i det allra
heligaste. Någon annan skulle ha dött.
Angående denna
förebild, så kan demoner ta sig in i köttet och till och med besätta
själen, men endast vår överstepräst Jesus kan träda in i vår ande,
under förutsättning att vi inte har förfallit (2
Kor.13:5).
Demoner kan
tynga ner själen (sinnet, viljan och känslorna) utifrån, eller
inifrån köttet. De kan också besätta själen utifrån köttet i ena
stunden, och avlägsna sig till köttet nästa, och tillåta den
personen att uppträda normalt. Detta kallas för
schizofreni.
Demoner kan gå in i köttet på grund av att köttet är fiende
till Gud, som bor i din ande (Rom.8:7; Gal.5:17). Jag har hört några
använda den antagna versen: ”Min ande vill inte bo i ett orent
tempel, ” för att säga att kristna inte kan ha demoner:
Det finns ingen sådan
vers! Vårt kött är så korrupt att det inte kan komma in i riket.
(1 Kor.15:50)
Men det säger jag er, bröder, att kött och blod
inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det
oförgängliga.
Eftersom köttet inte
är i riket, så kan demonandar besätta det. Från detta fäste kan de
sedan besätta själen.
Demoner får ge sig in i själen eftersom den del av själen som
inte är helgad genom Ordet är kontrollerad av köttet.
(3 Mos.17:11) Ty
allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till
altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det
som bringar försoning, genom själen som är däri.
Notera att enligt
denna bild måste köttet dö för att själen ska vara fri. I den del av
själen (sinnet, viljan, känslorna) där vi inte har övervunnit
frestelse, är vi inte helgade än.
Vi har alla vunnit
över några saker, som inte längre har någon inverkan på våra liv.
Emellertid så finns det andra områden där vi inte ännu har vunnit
seger. Det är här som vi riskerar att bli använda av demoner. Även
kristna vet detta genom erfarenhet. Om vi vandrar i medveten
olydnad, så inbjuder vi till betryck eller besättelse just i det
området.
Demoner kan gå i arv från generation till generation, precis
som syndens natur.
(2 Mos.34:7)
...som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och
skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet
för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja,
tredje och fjärde släktledet.
Vi har en vän som
adopterade tre barn, som alla var syskon. H.R.S. (en amerikansk
adoptionsbyrå, översättarens anm.) vägrade att berätta för henne vem
de biologiska föräldrarna var.
Alla barnen hade bra
läggning. Då dessa barn växte upp genom puberteten blev de hela
tiden plågade av att ljuga, stjäla, att utöva otukt och att hänge
sig åt alkohol och droger.
Detta var inte bara
frestelser från den fallna naturen, utan det var tvångsbetonat och
oemotståndligt, ett säkert tecken på demoner.
Detta
bekymrade adoptivmamman väldigt mycket, eftersom hon hade gjort sitt
bästa att med hjälp av Bibeln ge dem en kristen fostran. Fast vi
hade kastat ut demonerna ur dem flera gånger, så blev det ingen
varaktig effekt.
Hon beslöt att försöka
lista ut vem som var de biologiska föräldrarna. Hon gick till H.R.S.
för att söka denna information och fick slutligen tillåtelse att
söka i deras arkiv. På detta sätt fann hon mamman och bjöd in henne
och mormodern. Hon var överraskad av upptäckten, att fastän hon hade
fostrat barnen från det att de var små, så manifesterades de andar
som fanns i deras biologiska föräldrar.
Mormodern berättade
att de var ättlingar till Jesse James. Det som vi blir beror inte
alltid på miljön. Vi ärver mycket genom blodsbanden, och demoner
kommer ibland med på resan.
(3 Mos.17:11) Ty
kroppens liv är i blodet... Tack gode Gud att vi genom ånger
och tro på evangeliet kan uppleva en andlig blodtransfusion genom
Jesus. Samtidigt som jag skrev detta kontaktade jag vår vän, som
berättade att hon hade fått en försäkran av Herren att dessa barn,
som nu var vuxna och utflugna, kommer att bli frälsta.
Hon vet att dessa
problem har bidragit mycket för att få henne och barnen ödmjuka, och
hon ser tydliga tecken på ånger i dem.
Utan
att nödvändigtvis prata om detta fall så kan vi vara för ivriga att
försöka befria någon. Gud överlämnade genom Paulus en rebellisk
kristen till Satan för att föra honom till omvändelse.
(1 Kor.5:5) för
att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för
att anden skall bli frälst på Herrens dag.
Det skulle ha varit
farligt för vem som helst att försöka befria denne man från en
förbannelse, som var bestämd av Gud för att korsfästa hans kött och
föra honom till omvändelse.
Gud skulle hedra tron
hos den tjänaren en kort tid och den förbannade mannen skulle få en
tillfällig befrielse. Då Gud har lagt en förbannelse på någon för
att ge honom eller henne en lärdom, så kan du inte ta bort den
slutgiltigt i förtid. Den skulle komma tillbaka om han/hon inte
ångrar sig.
(1 Tim.1:20)
Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan
för att de skall tuktas så att de inte hädar (grekiska: ”att
tala emot”).
Om någon skulle ha
befriat dessa två innan de hade ångrat sig, så hade det fått omvänd
verkan. De behövde först någon som var vis nog att säga dem, att
deras problem berodde på att de hade talat mot riket.
Det är därför som vi
behöver höra Andens röst. Jag har till och med hört om demoner som
har talat genom folk och sagt: ”Jag har rätt att vara här” eller ”De
vill att jag ska vara här.” Ibland är detta en lögn, men ibland är
det sant. Du kan kasta ut demonerna, men de kommer att gå tillbaka
direkt om det finns ett gott skäl till att de ska vara där, liksom i
verserna ovan.
Jag
kastade en gång ut demoner ur en kvinna som gick in och ut vid en
mentalvårdsinstitution. Hon blev totalt befriad och behövde inga
mediciner mer. Senare kom demonerna tillbaka, så hon kom till oss
och blev befriad på nytt. Ännu en andra gång kom demonerna tillbaka.
Jag började fråga henne mera noggrant och fann att hon inte kunde
sluta klaga på sina föräldrar och det sätt som de hade behandlat
henne på.
Jag poängterade för
henne att Jesus lärde, att om vi inte förlåter våra medtjänare så
kommer Fadern att överlämna oss ”åt plågoandarna”
eller demonerna tills vi själva betalar vår egen syndaskuld.
(Matt.18:34,35).
Hon påstod att hon
inte var oförsonlig och att hennes handlanden var befogade. Hon tog
anstöt av att jag beskyllde henne för problemet i stället för hennes
föräldrar. Hon var tydligen angripen av en rot av bitterhet
(Hebr.12:15).
Jag berättade för
henne att demonerna skulle stanna kvar ända tills hon bekände. Vad
jag vet så är de fortfarande kvar.
I
missionskyrkan, som jag nämnde om tidigare, kastade vi ut många
demoner ur hemlösa, druckna, prostituerade och drogmissbrukare som
hade kommit till Herren.
En drucken som heter
Jim kom in då jag höll på att undervisa, och blev mirakulöst frälst
och nykter på en och samma gång.
Han började vara med i
missionen. Ungefär vid denna tid började en av diakonerna diskutera
demonologi med mig. Jag märkte att han inte var helt överlåten åt
Herren.
Jag rådde honom att
bli fylld med den Helige Ande innan han tog sig för att kasta ut
demoner, för det fanns mycket mera kraft och urskiljningsförmåga
tillgänglig för honom för detta ändamål. Redan följande dag kallade
pastorn på mig och berättade att diakonen hade gått till missionen
för att driva ut demoner ur Jim, som oväntat hade blivit fylld med
demoner och hade visat övernaturlig styrka.
Demonerna i Jim hade
jagat diakonen genom missionsbyggnaden och slängt honom genom det
tjocka pansarglaset i fasaddörren, och förstört den totalt. Detta
gjorde att diakonen blev liggande på gräsmattan utanför entre'n,
blödande och skrikande att någon skulle ta demonerna ut ur honom. En
nyfrälst kristen råkade gå förbi, och ännu osäker på vad han skulle
göra så kommenderade han demonerna att komma ut i Jesu namn.
Demonerna kom ut och en ambulans tog diakonen till sjukhuset. Detta
skulle inte ha kunnat hända om han hade haft allt på klart med
Gud.
Pastorn berättade senare att han och hans sekreterare hade
gått in för att se vad de skulle kunna göra för Jim och blev jagade
ut de också. Han frågade om jag kunde göra något.
Jag sade någonting i
stil med att jag inte kunde, men Herren kunde. Vi möttes så utanför
huset och tillsammans gick vi in genom den förstörda entre'dörren
och genom hallen till Jims rum.
Väl framme vid Jims
rum gick jag rakt in genom den öppna dörren, samtidigt som jag märkte att pastorn och hans
sekreterare stannade utanför. Precis som om jag hade allt under
kontroll stegade jag fram mot Jim som satt i den andra ändan av
rummet.
Innan jag kom fram
till honom hoppade han upp med händerna i luften som tassar och med
ett aggressivt ansiktsuttryck, brummande precis som en stor, gammal
björn.
Innan jag hann tänka
efter så sade jag högt och skarpt: ”SITT!” Jims ansiktsuttryck
ändrade direkt, och han satte sig ner precis som en lydig hundvalp.
Jag tittade mig omkring och såg två huvuden som kikade in genom
dörröppningen.
Jag gör i vanliga fall
inte såhär, men jag kommenderade demonerna att berätta sina namn för
mig. Allt eftersom de sade sina namn för mig, så kommenderade jag
dem att komma ut i Jesu namn. En del av dem sade emot mig,
resonerade eller ljög som vanligt, men jag stod på mig. En av dem
frågade om den kunde fara in i hunden.
Jag tittade mig
omkring men såg ingen hund i rummet, men upptäckte senare att det
fanns en i rummet intill. Jag sade till demonen: ”Nej, men du kan
fara in i närmaste kackerlacka.” (Det finns följaktligen en
sinnessjuk kackerlacka där ute någonstans!)
En av
demonerna frågade om den kunde fara in i sekreteraren som
fortfarande stod i dörröppningen. Jag förbjöd också den, men senare
ifrågasatte jag sekreterarens livsstil, vilket visade sig vara en
välgrundad misstro.
Pastorn hade vid det
här laget kommit och ställt sig bredvid mig och kommenderade demoner
han också. Då de talade till honom så märkte jag att de tycktes
gilla honom, vilket igen gjorde mig misstänksam, och det var också
välgrundat.
Utan att någon annan
visste om det, så hade pastorn och hans sekreterare varit intima.
Herren talade sedan till mig och sade: ”Demonerna kom in i Jim genom
TV – apparaten.” Jag frågade Jim: ”Jim, vad var det som du tittade
på i TV:n?” Nu var han förmögen att svara med sin egen röst och
visade mig ett fodral till en videofilm som han hade tittat på.
Män, pornografi skadar
era eviga själar. Jim skulle ha kunnat sluta på en vårdanstalt om
det hade hängt på ledarskapet i denna församling. Efter att ha
kastat ut nio eller tio demoner sade Herren: ”Det finns två ännu.
Lämna dem där.” Jag tyckte att detta var underligt ända tills
följande möte, då Jim kom fram för mera befrielse. Jag hade frågat Herren om visdom
angående pastors vanor att slå alla med Anden, fast han inte rådde
på Mary och mig.
Pastorn lade sin hand
på Jims panna och han började falla. Innan jag hann tänka på det så
kommenderade jag ut demonerna, och de lydde.
Senare då jag tänkte
på detta började jag misstänka att djävulen ville ha Jim medvetslös
på golvet för att förhindra en befrielse.
Jag
har sett människor slagna i Anden i min egen tjänst men jag utövar
inte tro för att det ska ske. Paulus var möjligen slagen i Anden på
vägen till Damaskus, men varken Paulus eller någon annan utövade tro
att göra det. Denna tonvikt finns inte i Skriften och vi
borde ”inte gå utöver vad Skriften säger”
(1Kor.4:6).
Jag
misstänker, att vad som helst, som blir en inövad uppvisning, ger
ära åt sådana män. Denne pastor var ormen som jag pratade om
tidigare. Han hade varit en som var van att uppträda i ett berömt
rockband då han ”kom till Herren” och bar på en hel del omåttligt
bagage. Jag bad Herren avslöja hans demoner.
Nästa dag ringde två
damer mig, som inte kände varandra och som dessutom var från skilda
städer. Herren uppmanade dem att berätta för mig, att denne man hade
samma andar som Jim Jones.
| Kapitel 15 fortsätter här |
Sida |
| 
