Binda
och lösa vad?
Amen säger jag
er: Allt vad ni binder (förbjuder)
på jorden skall vara bundet (förbjudet) i
himlen, och allt vad ni löser
(tillåter) på jorden skall vara löst
(tillåtet) i himlen.
(Matt.18:18)
Tro tillåter
Guds suveränitet att manifesteras genom Kristi kropp och
förbjuder djävulen. Jesu krav för att vi ska kunna ta emot
Hans förmåner är klara:
”Som du
tror skall det ske dig” och ”Som ni tror
skall det ske med er” och ”Din tro har
frälst dig.”
Så som vi tror, så
blir Guds förmåner givna åt oss. Otro förbjuder Guds förmåner
att ges till oss därför att Han har ställt ett villkor, och Han kan
inte ljuga. Otro tillåter djävulen att fortsätta erbjuda
förbannelsen.
(Mark.6:5)
Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få
sjuka botade han genom att lägga händerna på dem.
(6) Och han
förundrade sig över deras otro.
Även Jesus var
förbjuden att göra kraftgärningar för dem som inte trodde. Antingen
vi vet det eller inte, så är vi konstant förbjudna eller
tillåtna genom våra tankar, ord och handlingar. Eftersom all
auktoritet i himlen och på jorden var givna till Jesus, och Han i
sin tur delegerade denna auktoritet till sina lärjungar, så varifrån
får djävulen egentligen sin auktoritet? Han får den från vår otro,
våra ord och vår olydnad.
(Upp.22:18) För var och en som hör profetians
ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till
dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet
om i denna bok.
(19) Och
om någon tar bort något från de ord som står i denna
profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets
träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna
bok.
Om vi lägger till
eller tar ifrån Guds Ord, så tillåts förbannelsen genom djävulen,
och samtidigt förbjuds Guds välsignelser för oss eller genom oss.
Allt detta är gjort enligt Guds design för att motivera oss att igen
bli eniga med Honom. Adam föll ut ur enigheten med Gud och hamnade
under förbannelsen. Gud ville att vi igen skulle bli eniga med Honom
och slippa förbannelsen. Vår ovilja till enighet kommer på inget
sätt att hindra Guds suveränitet. Den hindrar oss bara från att
samarbeta med Honom och att vara ett redskap i detta samarbete.
(Luk.19:40)...om
de tiger, kommer stenarna att ropa. Jesus gjorde det
klart att Gud skulle finna ett redskap att använda. Den enda frågan
är: Kommer det att vara du?.
Vi
måste samtycka med Guds Ord i vårt tal, utan att lägga till eller ta
ifrån, för att få del av Hans förmåner eller att förvalta dem. I
Hebreerbrevet 3:1 kallas
Jesus för ”överstepräst som vi bekänner oss
till.”
Bekänner här är det
grekiska ordet homologeo som betyder ”att säga samma som.”
Med andra ord, Jesus offrar vårt muntliga samtycke med Hans Ord
inför Fadern. Vi gör ett offer genom vårt samtycke genom Jesus till
Fadern.
(Hebr.13:15)
Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets
offer till Gud, en frukt från läppar som prisar
(engelska: ”bekänner” eller med andra ord ”säger samma
som,” översättarens anm.) hans namn.
Både det grekiska och
det hebreiska ordet för ”namn” i Skrifterna betyder ”karaktär och
auktoritet.” Om vi vill ha Guds förmåner genomgående så måste vi
fortlöpande tala i överensstämmelse med Jesu karaktär och
auktoritet, som är Ordet. Om vi inte samtycker med Guds Ords
karaktär och auktoritet så kommer Jesus att vägra oss förmånerna som
löftena lovar.
Jesus sade:
(Matt.10:32) Var och en som bekänner mig
(talar det samma som mig) inför människorna,
honom skall också jag bekänna (tala det
samma) inför min Fader i himlen.
(33) Men
var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också
jag förneka inför min Fader i himlen.
Sanna
troende talar i överensstämmelse med Ordet, och tar på så sätt emot
dess förmåner som Jesus förmedlar. Många undrar varför de inte kan
ta emot det som Bibeln lovar, samtidigt som de inte inser, att de i
sina tankar och ageranden är precis tvärt emot den.
(Rom.10:10)
Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen
bekänner man och blir frälst.
Observera att
frälsning kommer då vi tror och talar i överenskommelse med Bibeln.
Många vet inte vad en fullständig frälsning är. ”Frälsning” här är
det grekiska ordet soteria som betyder ”allt det som
soter eller 'frälsaren' försåg.
Vi frågade en gång en
grekisk man vad soteria betyder. Han sade: ”Det betyder att
alla mina behov är tillfredsställda som hos en liten baby.” Verbet
för soteria är sozo. Detta grekiska ord är översatt ”frälst” då det
menas själens frälsning (Luk.7:50).
Det är översatt ”gjord
hel” då det menas helande (Luk.8:48; Jak.5:15) och befrielse från
demonbesättelse (Luk.8:36). Det är översatt ”frälsa” då det talas om
frälsning från ofördelaktiga omständigheter (Matt.8:25; Jud.1:5).
Frälsning täcker
alla de förmåner som Kristus betalade för. Vi ser här att det
inte är tillräckligt att tro endast med hjärtat för att ha Guds
förmåner. Om en person har tro så kommer den ut ur hans eller hennes
mun.
(2 Kor.4:13)
Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag
tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar
vi.
Som du kan se så är
tro utan gärningar död. Det är klart att Jesus medlar mellan Fadern
och oss om vår tro är bevisad i våra ord.
(Luk.12:8) Jag säger er: Den som bekänner
mig inför människorna, honom skall också Människosonen
bekänna inför Guds änglar.
(9) Men den
som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad
inför Guds änglar.
Det är nödvändigt att
vi säger inför människorna detsamma som Gud säger, för att orden ska
ges till änglarna som får det som vi säger att ske. Om vi bekänner
löftena i Ordet, så ger Jesus auktoritet åt änglarna att erbjuda oss
förmånerna av frälsningen från Gud.
(Hebr.1:14)
Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem
som skall ärva frälsningen?
Änglarna har
auktoritet att erbjuda oss
frälsning endast då vi blir ”ljudet av hans
befallning.” (Ps.103:20) Lova HERREN, ni
hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
Då änglarna hör Ordet
genom oss så har de auktoritet av Jesus att fullborda det. Då vi
talar otro, rädsla, ängslan, så talar vi negativ tro, eller tro på
förbannelsen. Detta ger auktoritet åt demonerna att erbjuda
förbannelsen.
(4
Mos.14:28) ...Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med
er så som ni själva har sagt inför
mig.
En dag kände jag att jag nästa dag
skulle lära ut vikten av en rätt bekännelse. Den natten hade jag en
mycket målande dröm. Jag såg mig själv kämpa i en strid för att ta
landet från jättar. (Vårt liv är andligt sett det land som måste
erövras för Gud).
(1 Kor.3:9)
Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds
åker (grekiska: brukat land), en Guds
byggnad.
I Malaki 3:11,12 säger
Anden åt oss, att om vi bär frukt så ska vi ”vara ett
ljuvligt land.” Israeliterna som representerade
den andliga människan, försökte ta sitt förlovade land från
kananeerna, som representerade den köttsliga människan. Detta är vår
strid också.
(Gal.5:17)
Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är
emot köttet. De två strider mot varandra.... Vi är i en
strid för att se vem som regerar över det förlovade landet i våra
liv.
I
denna kamp hade jag tagit en av fienderna till fånga och höll honom
i ett stadigt nackgrepp medan vi gick längs en stig. Nackgreppet
förhindrade honom att tala. (Herren hjälpte mig att se, att denna
fiende som jag förhindrade att tala var min egen köttsliga
människa.) Då vi kom till en krök på stigen, såg vi en jätte som
stod intill en lägereld. Fastän jag visste att han var en jätte så
var han i själva verket inte större än jag. (En jätte kan vara en
fiende eller hinder som verkar vara större än oss eller vår förmåga
att ta kontroll över våra liv för Gud.) Då vi stod ansikte mot
ansikte med jätten så lättade jag gradvis på nackgreppet, och min
fiende talade till honom. Han sade: ”Större, större, större.”
Jag visste att min
fiende hade förmåga att göra denne jätte mycket större genom att
tala. Då vände jag mig om och gav honom ett karateslag på
adamsäpplet för att hålla honom tyst och sade: ”Nej. Mindre, mindre,
mindre!” (Av detta kan du se att den köttsliga människan har
auktoritet att, om hon får tillåtelse, tala om vilken ogynnsam
situation som helst för att göra den värre. Köttet vandrar i
åskådning, inte i tro.
Å andra sidan har den
andliga människan auktoritet att tala till jättar såsom synder,
sjukdomar och förbannelser och tvinga dem att bli mindre och mindre
tills de slutligen inte existerar alls.)
Har
du ögon att se med och öron att höra med, som Jesus formulerade det?
Då Josua (hebreiska: ”Jesus”) ledde israeliterna att inta det
förlovade landet var de först tvungna att övervinna de fem kungar
som styrde landet (Jos.10:3,16). De fem kungar som från början
härskar över våra liv är de fem sinnena. Den världsliga människan
följer och är styrd av de fem världsliga sinnena. Pånyttfödda sinnen
är formade av Anden och Ordet. Dessa andliga sinnen gör det möjligt
för oss att vandra i erfarenheten av Ordet.
(Hebr.5:13) Men
om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han
oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är
ju ännu ett barn.
(14) Ty den
stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina
sinnen övade till att skilja mellan gott och
ont.
Barn som ännu går på
mjölk har opånyttfödda sinnen och kan inte följa sin far. De som har
sinnen som rättat sig efter Ordet om rättfärdighet, går på stadig
kost och är kapabla att vandra så som Jesus gjorde.
(Joh.4:34)
Jesus sade: "Min mat (grekiska: ”stadig kost”)
är att göra hans vilja som har sänt mig och att
fullborda hans verk.
Jesus reagerade inte
på det som Han kände, hörde och såg med sina naturliga sinnen. Han
gjorde endast det som Han såg och hörde att Fadern visade och sade
(Joh.5:19,30). Detta gjorde Honom till en pålitlig representant för
Fadern, för Han kunde inte bli manipulerad av yttre omständigheter,
tillstånd eller lögner.
(1
Mos.21:8) Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes
gjorde Abraham en stor fest.
För nu var han inte
beroende av sin mor längre utan kunde gå med sin far. Samuels mor
kunde inte ge honom till Herrens tjänst förrän han var avvand (1
Sam.1:11,22). Anden undervisade genom Paulus, att de som är skilda
från sina bröder genom sekterism (samfundstillhörighet) är
fortfarande beroende av mjölk (1 Kor.1:10-14, 3:1-5). De är
fortfarande bundna till sin andliga moder.
(Jos.10:16)
Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid
Mackeda.
(17) Då det
berättades för Josua att man funnit de fem kungarna gömda i
grottan vid Mackeda,
(18) sade
han: "Vältra stora stenar framför ingången till grottan, och
sätt folk där för att bevaka dem. I Hebre'erbrevet
6:4-8 undervisar Anden att vi är ”en åker som
dricker regnet” från Anden och Ordet för att bära
frukt.
Ingången till grottan
i vårt land symboliserar klart och tydligt vår mun. Josua, som en
bild på Jesus, kommenderade att man skulle blockera ingången med
stenar för att hindra de fem kungarna från att rymma. Jesus
kallas för en sten av Paulus (Ef.2:20) och Petrus (1Petr.2:7,8).
Johannes kallade Honom för Ordet (Joh.1:1,14; Upp.19:13).
Följaktligen så
symboliserar stenarna Guds Ord i vår mun, som hindrar de fem sinnena
att tala. Om den världsliga människan talar så blir jättarna större,
liksom i min dröm. Om den andliga människan talar Ordet så blir
jättarna mindre.
Jesus undervisade att
om vi talar tro så flyttas bergen (jättarna) ur vår väg
(Mark.11:23). Tio av de tolv spejarna som var utsända för att
spionera på det förlovade landet, kom tillbaka och berättade endast
om det de såg, kände och hörde via de köttsliga sinnena – hur stor
jättarna var (4 Mos.13:27-33). Denna onda rapport medförde att
folket trodde att landet inte kunde intas. Alla som trodde på den
onda rapporten dog i öknen.
På
samma sätt kan landet i våra liv inte intas av den andliga människan
om vi inte talar ut löftena i Ordet i stället för de negativa saker
som våra köttsliga sinnen visar oss. Vi måste ha sinnen som kan
smaka Ordet så att vi kan se, höra, känna och lukta (urskiljning)
att vi är frälsta, helade, befriade och försörjda i allt genom
korset.
(Ps.34:9)
Smaka och se att HERREN är god.
(2Petr.1:3)
Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans
gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har
kallat oss genom sin härlighet och ära.
(4) Genom
dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften,
för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur,
sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i
världen.
(Rom.10:17)
Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av
Kristi ord.
Vi
kan inte bli ledda av Anden om vi samtidigt gör beslut
och talar i enlighet med de köttsliga sinnena. En broder ringde upp
mig en gång angående en dröm. I hans dröm uppenbarade jag mig för
honom. Han talade till mig och sade: ”Du påminner mig om någon som
jag läste om i Jesaja.” Då sade jag till honom i drömmen: ”Jag
känner till de verserna.” Sedan citerade jag några verser av vilka
en var Jesaja 11:3.
(Jes.11:3)
Han skall ha sin glädje (hebreiska: ”doft eller
lukt”) i HERRENS fruktan. Han skall inte döma efter
vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen
hör.
Efter att Josuas
(Jesu) arme' fängslat de fem kungarna förföljde och besegrade de
deras arme'er av köttsliga människor (Jos.10:19,20). Som Herrens
arme' kommer Han att leda oss för att övervinna de köttsliga
sinnena, så att vi kan övervinna den världsliga människan.
(2
Kor.4:16) ... Även om vår yttre (världsliga) människa bryts ner,
förnyas vår inre (andliga) människa dag för dag. (18) Vi riktar
inte blicken mot det synliga utan mot det
osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är
evigt.
Eftersom vi har
andliga ögon så att vi kan se löftena som inte ännu kan ses (är
manifesterade) så kommer den köttsliga människan att dö bort medan
den andliga människan tar dess plats.
(Rom. 6:6)
Vi vet att vår gamla (världsliga) människa
har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall
berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under
synden.
Om en person hade
ögon och öron så han kunde tro detta, så vad skulle finnas i deras
mun? De skulle säga med Paulus att: ”nu är det inte
längre jag (den världsliga människan) som
lever, utan Kristus (den
andliga människan) lever i
mig.”
Det finns löften som
täcker varje behov som en människa kan ha, men Guds folk fortsätter
att uttala den dåliga rapporten om vad de ser med sina världsliga
ögon.
Då Josua återvände
kommenderade han sina andliga män att ta kungarna ur grottan och
sade: ”Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars
nackar.” De kom fram och satte sina fötter på deras
nackar. (Jos.10:24).
Detta förhindrade de
köttsliga sinnena från att tala tills de hade korsfästs.
(26)
Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem
pålar, och där fick de hänga till aftonen.
(27) Men
vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner
från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit
gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar,
som ligger kvar där än i dag.
Se bara på likheterna
mellan denna kosfästelse och Jesu korsfästelse.
(Apg.5:30; 10:39) Jesus, som ni hängde upp på trä och
dödade.
Jesu fem sinnen blev
korsfästade. Jesus måste även bli nertagen från korset innan
solnedgången, som inledde en stor sabbat (Joh.19:21). Jesus
placerades i en grotta eller grav som sedan förseglades med en stor
sten (Joh.20:1). Den goda nyheten är att, eftersom vår köttsliga
människa korsfästes med Kristus så har våra gamla sinnen redan
dödats för oss. Om vi vandrar i tro på detta så kommer Gud att
manifestera det för oss.
Josua
sade också: ”så här skall HERREN göra med alla
fiender som ni kommer i strid med” (Jos.10:25).
Nyckeln till seger
över alla våra fiender är att övervinna de köttsliga sinnena med
Ordet. Församlingen behöver ”ha sina sinnen övade
(genom Ordet) i att skilja mellan gott och
ont.”
Detta är vad som
gjorde lille David så segerrik över jätten Goliat. På sin väg till
striden ”valde han ut åt sig fem släta stenar ur
bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin
slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen. ”
(1Sam.17:40). Bäcken här representerade
”vattnets bad, i kraft av ordet.”
(Ef.5:26).
De fem stenarna som
representerade Davids sinnen blev polerade släta genom Ordets
vatten. (Av detta kan du se att de stora stenarna som blockerade
ingången till grottan för att hålla kvar de fem kungarna inte bara
representerade Ordet, utan också Ordet manifesterat i de andliga
sinnena.)
Med dessa pånyttfödda
sinnen visste David att han representerade Herren, att han hade
auktoritet gentemot Guds fiender, att med Guds kraft var han mer än
en munsbit för jätten och hans vapen, och att han kunde tala Ordet
av tro, och det skulle ske.
(1
Sam.17:45) David svarade filisteen: "Du kommer mot mig med svärd och
spjut och lans, jag kommer mot dig i HERREN Sebaots
namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. (46)
HERREN skall denna dag överlämna dig i min hand och jag
skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna
dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och
åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel
har en Gud.
Observera också att
gudfruktiga ledare genom en enda mans pånyttfödda sinnen förde med
sig förståelse och tro till Israel för att besegra filisteernas
arme'.
(1
Sam.17:49) David stack sin hand i väskan och tog fram en sten
ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde
in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot
jorden.
Vilket av sinnena
representeras av denna enda sten som dödade Goliat? Ett gott förslag
är hörseln, för David talade endast det som han hade öron att höra,
men jag tror att hans tunga dödade Goliat. Tungan inte bara smakar
saker för att bestämma om kroppen kommer att acceptera dem, utan den
talar också sådana saker som kroppen redan har accepterat. Davids
sinnen talade modigt ut tro ur hans mun, och därför måste det också
ske det som han sade. Efter att David hade slagit Goliat tog han av
huvudet med Goliats eget svärd (1 Sam.17:51), för att fullborda de
trons ord som han hade uttalat.
Vår
bekännelse förbjuder eller tillåter, och avgör vem som kommer att
vinna striden i himlen. Seger i den striden har inget att göra med
änglarnas kraft eller demoner utan vår auktoritet. En ängel binder
lätt Satan och kastar honom i avgrunden (Upp.20:1,2).
(Upp.12:7)
En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i
strid med draken. Och draken och hans änglar stred, (8) men
han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för
dem i himlen.
Fastän änglarna och
demonerna genomför striden, så ger de heliga auktoritet åt dem genom
orden ur deras mun till den segrande sidan.
(11) De
(de heliga) övervann honom genom
Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte
sitt liv så högt att de drog sig undan döden.
De heliga förbjuder
eller tillåter änglar och demoner i enlighet med ”sitt
vittnesbörds ord.” Jesus sade: ”Amen säger
jag er: Allt vad ni binder
(förbjuder) på jorden skall vara bundet
(förbjudet) i himlen, och allt vad ni
löser (tillåter) på jorden skall vara
löst (tillåtet) i himlen.”
(Matt.18:18).
På grund av detta är
vi motiverade till att instämma med Ordet, även om det tycks vara
tvärt emot hur det verkar vid första anblicken eller enligt mänsklig
uppfattning.
Guds
Ord i oss ger auktoritet till änglarna att besegra Satan. Många
säger: ”Jag binder demonerna,” eller ”Jag löser änglarna,” allt
medan de fortsätter att vara oense med Ordet. Detta är bara munväder
och det åstadkommer
ingenting.
Varken Jesus eller
Hans lärjungar gjorde sådana uttalanden. Vi behöver inte heller göra
det, utan endast instämma med Ordet i våra dagliga funderingar, tal
och gärningar.
Då kommer demoner att
stoppas medan änglar blir tillåtna. Jag lägger till gärningar här
eftersom vi inte kan erkänna Kristus om vi vandrar i medveten synd,
och samtidigt förvänta oss att vi kan förbjuda demoner från att
verka.
Det är nödvändigt att vi ångrar oss
och omvänder oss för att kunna bryta ner Satans förmåga att härska
över oss.
(2
Kor.10:4) De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför
Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader
(grekiska: ”resonemang”)
(5) och
allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör
varje tanke till en lydig fånge hos Kristus.
Om vi vill vinna
striden i himlen så måste vi först vinna den i vårt
eget sinne och sedan med vår tunga. (Ords.18:21) Tungan
har makt över död och liv.