Börja nu

Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag (2 Kor.6:2).

Alla väntar på att Herren ska göra något.  Han bönhörde oss och på frälsningens dag räddade han oss.  Nu är den rätta tiden att göra något med den där frälsningen.  Nu är vår dag här då vi blir räddade från hela förbannelsen.  Jesus besegrade djävulen och hans rike på Sin dag.  (Joh.12:31) Nu går en dom över världen.  Nu skall denna världens furste kastas ut.  (Joh.16:33)…I världen får ni lida, men var vid gott mod.  Jag har övervunnit världen."  Med andra ord, var glada för de goda nyheterna att den här onda världen har blivit besegrad.  Den är nu under Kristi sanna kropps fötter.  (Ef.1:22) Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen,  (23) som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Vad som behövs nu är att de som har tro agerar med den auktoritet som finns i Ordet, och använder Guds kraft för att manifestera det som hände på korset. 

(Rom.8:13) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.  Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva.  Notera att vi agerar med Andens kraft.  Andens kraft finns tillgänglig för alla som handlar efter Ordet. 

(2Kor.7:1) Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.  Jesus gjorde klart för oss att vi inte ska vänta på Hans tillkommelse för att skörda, utan att vi ska göra det arbeta Han gav oss. 

(Joh.4:35) Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden?  Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.  (36) Redan nu får den som skördar sin lön.  Han samlar in frukt till evigt liv…

Det är väldigt lätt för oss att bara förlita oss på världen och världens sätt att göra saker, men ökentider kommer och då kommer detta att bli omöjligt. "Den rättfärdige skall leva av tro," vilket är en radikal avvikelse från det vardagliga "kristna" livet. 

Vi borde lära oss att göra saker med vår tro om inte annat för att växa i kraften och upplevelsen av ett rättfärdigt liv.  Du kan börja med områden som du kanske tycker inte spelar någon roll, utom det faktum att Herren vill träna oss alla till att bli kärl som bringar frälsning, befrielse, helande och försörjning till oss själva och dem som tror. 

När vi använder vår tro lär vi oss att Gud står vid sitt Ord och vi börjar då våga lite mer.  Varje framgång lägger grunden för mer framgångar så att du vet att du kan använda din tro till att befalla Guds försörjning.  Den dagen kommer då din erfarenhet kommer att rädda liv, liksom den gjort för mig.

Jag har delat med mig av några av mina tidiga erfarenheter, inte för att jag ska få någon ära, utan för att ära Kristus; för vi har inget som vi inte har fått ifrån Honom (1Kor.4:7).  När jag var ung i Herren bad jag Honom att ta min hand och lära mig att bli Hans lärjunge. 

Jag kände verkligen hur han gick med mig för att undervisa mig.  Jag hade studerat tro och var ivrig att få använda min tro.  Don Robertson, mannen som vittnade för mig, och jag skulle iväg och åka vattenskidor. 

Vi startade min bil för att dra upp båten och hörde ett oljud under motorhuven.  Vi öppnade huven och fann att problemet var ett trasigt lager i generatorn.  Don sa: "Vad ska vi göra?"  Jag sa: "Vi befaller den att laga sig, åker för att åka vattenskidor och förlitar oss på vår tro." 

Don instämde så vi la våra fingrar på den högljudda generatorn och befallde den att bli helad i Jesu namn.   Vi slog igen huven, kopplade på båtkärran, och åkte iväg mot Old River, ca en timmes bilresa bort. 

Nu hade det börjat mulna på och vi såg blixtar i den riktning vi skulle.  Då insåg jag att det här var ytterligare en bra möjlighet att få se Guds mirakelkraft.  Jag sa till Don: "Vi pekar mot de där molnen och befaller dem att flytta på sig."  Vi uttalade befallningen tillsammans. 

När vi fortsatte köra delade molnen på sig.  Genom sidofönstren kunde vi se moln på båda sidor om bilen och genom framrutan såg vi blå himmel som sträckte sig flera kilometer.  Vi fröjdades i Herren!

När vi nådde False River, på vägen mot Old River, var vi tvungna att sakta ner på grund av bebyggelsen. 

Det var då vi märkte att det inte längre kom något oljud från motorhuven.  Don sa: "Stanna bilen! Det här vill jag se!"  Vi öppnade huven och generatorn spann som en katt, utan något som helst oljud. 

Pris ske Gud, jag behövde aldrig byta den där generatorn!  Vi var tvungna att svänga vänster, mot molnen, för att fortsätta mot Old River.  Vi upprepade vår befallning och molnen delade sig vinkelrätt, vilket uteslöt att naturliga vindar kunde vara orsaken.  Gud ville visa oss något.  Vi fick en vacker och solig dag för att åka vattenskidor, men vi kunde se moln i nästan alla riktningar. 

En del tror att det är oviktigt för vår Allsmäktige Gud om vi får en vacker dag för vatten­skidåkning eller inte.   Men det är viktigt för Honom eftersom det ger oss både träning och erfarenhet.  Och Han vill också att vi ska ha kul ibland.

En gång när jag skulle hämta min dotter Deborah från kyrkans lekskola så dog min bil tre kvarter från skolan.  Jag försökte starta bilen igen tills batteriet var helt dött.  Eftersom jag inte ville vara sen började jag gå.  Himlen var mörk av svarta moln och plötsligt började det regna kraftigt.

  En röst i mitt huvud sa: "Varför befaller du inte det där regnet att sluta?"  Jag lyfte min hand och svängde runt horisontellt med handen mot de där molnen och sa: "SLUTA, i Jesu namn."  Regnet slutade som om jag tagit en kniv och skurit av det tvärs himlen.  Uppmuntrad hämtade jag Deborah och berättade historien för henne när vi gick till bilen.  Jag sa: "Om Gud kan få regnet att sluta kan Han också starta vår bil. När vi kommer fram ska vi lägga våra händer på instrumentbrädan och befalla bilen att starta i Jesu namn."  Vi satte oss i bilen, la händerna på instrumentbrädan och sa: "STARTA, i Jesu namn."  Jag vred på nyckeln och höll kvar den.  Batteriet hade hunnit återhämta sig lite så startmotorn spann på ganska bra, men ju längre jag höll kvar nyckeln desto svagare blev startmotorn. 

Slutligen stannade den helt, men jag höll fortfarande kvar nyckeln.  Ett ögonblick efter att startmotorn stannat (pga att batteriet var helt dött) och jag fortfarande höll kvar nyckeln, så startade bilen som om den hade haft två batterier.  Jag vet att Herren lät det ske på det sättet så att jag skulle veta att det var Han.  När jag ser tillbaka och tänker på hur "uppumpad" jag kände mig av att Herren stoppat regnet är jag förvånad att inte varenda bil i staden startade när vi sa "STARTA".  Pris ske Gud!  Han håller oss i handen och uppmuntrar oss under vägen.

Jag hoppas det här har varit en välsignelse för dig.  Gå med Gud.