|
Suverän Gud
- För oss och genom oss
av David
Eells
Guds suveränitet över
tid och utkorelse
Vad förut skedde, det
hade jag för länge sedan förkunnat; av min mun var det förutsagt,
och jag hade låtit er höra därom. Plötsligt satte jag det i verket,
och det inträffade. (Jes. 48:3)
Förutsäga betyder att
berätta om framtiden i förväg. Det som världen kallar för
förutsägelser, inträffar sällan. Det verkar som om de har en
förvrängd syn på vad förutsägelse är. När Gud förutsäger framtiden,
tillkännager Han den och utför den. Guds Ord visar inte bara
framtiden utan ser också till att det inträffar. ”Genom tron förstå vi att
världen (Grek: ”tidsåldrar”) har blivit fullbordad genom ett
ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något
synligt” (Hebr. 11:3) Det ”inramade” ordet i denna vers
betyder ”att göra färdigt”. Historien (Eng. His-story=
Hans-berättelse, en ordlek på engelska, men som inte är möjlig på
svenska) under alla tidsåldrar var färdig innan begynnelsen.
(Jes. 48:4,5) Eftersom
jag visste att du var så styvsint, ja, att din nacksena var av järn
och din panna av koppar,
5 därför förkunnade jag det
för länge sedan och lät dig höra därom, innan det skedde, på
det att du icke skulle kunna säga: "Min gudastod har gjort
det, min gudabild, den skurna eller den gjutna, har skickat det så."
Han är en”nitälskande Gud”
(2 Mos.20:5) ( Eng.avundsjuk,
svartsjuk).
Han kommer inte att
dela Sin härlighet med egots avgud eller tillbedjan av det som
människan gjort (Jes.42:8). Gud får Sin härlighet genom att Hans
gärningar omtalas hundratals eller tusentals år innan de händer.
Hans ”verk stodo där
färdiga allt ifrån den tid då världen blev skapad” (Hebr. 4:3)
. På grund av att Hans verk stod färdiga sedan världens grund
blev lagd, kan ingen säga ”Min makt, min kraft, min gud har gjort
detta.”
Det är viktigt för Gud
att vi vet att Han är suverän. Vår Gud har gjort något som ingen
annan ”gud” har gjort; Han talar om hur framtiden skall bli på ett
exakt sätt långt innan det har inträffat. Det är svårt att leva det
kristna livet utan att veta att Gud är suverän. Utan denna kunskap
kommer vi inte att ha den frid, vila och gudsfruktan som vi behöver
mitt i prövningarna. Vi kommer alltid att brottas med människor och
omständigheter och förtrösta på vår egen styrka, i stället för att
se Guds hand och förtrösta på Hans styrka.
(Hos.4:6) Mitt folk är förstört
på grund av brist på kunskap(Jes. 46:8-10) Tänken härpå och kommen
till förnuft; besinnen eder, I överträdare. Tänken på vad förr var,
redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud vilkens
like icke finnes; jag som i förväg förkunnar vad som komma skall,
och långt förut vad ännu ej har skett; jag som säger: ”Mitt rådslut
skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.”
Gud gör allt vad Han vill, så att bara det Han har beslutat
skall inträffa. Beviset för att Gud är den ende Guden är att han
tillkännager allt från början till slut. Det som alla djävulens
spåmän, medier, siare och stjärnskådare har kommit fram till är bara
en smula bättre än en slumpartad bild av framtiden därför att deras
herre inte är suverän. Djävulen har
verkligen en fördel. Han känner till det profetiska Ordet bättre än
vi gör och han förutsäger vad han planerar att göra, men Gud är
suverän och kör ofta över honom. (Jes 46:11).. Vad Jag
har bestämt, det sätter Jag ock i verket.
Gud har en mycket stark, egen vilja. Han har all rätt att ha
det. Hans jag/ego är inte fördärvat, men det är vårt. Han ser till
att det händer som Han vill, eftersom det är rätt.. I texten talar
Gud om Kores, det Medo-persiska rikets hedniske kung. Gud reste upp
Kores för att förstöra Babylon för att på så sätt befria Sitt folk
från fångenskap. Just då hade Kores ingen aning om att Herren hade
lagt denna önskan i honom för att få honom att göra exakt det Han
ville.
(Jes. 44:28) Jag är den som säger om Kores:
"Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han
skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till
templet: 'Din grund skall åter varda lagd.” Hur kan Gud vara så säker på
att en man som har varit en hednisk kung i hela sitt liv kommer att
göra allting som behagar Honom? Vi ser här att ingenting eller inte
någon kan stå emot Guds goda avsikt med Sitt folk. Gud är suverän
när det gäller framtiden för de stora imperierna i världen, för att
befria och förbereda Sitt folk. (Jes.45:1-4) Kores HERRENS redskap.
HERREN den ende Guden. Hela världens underkastelse under
honom.
Så säger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har
fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför
honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna
dörrarna för honom så att inga portar mer äro stängda: Själv skall
jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna
skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder. Och jag
skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må
förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud. För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min
utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig
ärenamn, innan du kände mig.
Floden Eufrat flöt genom staden Babylon. En av
portarna som det här talas om fanns tvärs över floden Eufrat för att
hålla fienden ute. Med Guds hjälp utförde Kores en enorm bedrift
genom att avleda Eufrat så att hans armé kunde komma in i staden
under denna port. Efter det att de hade kommit in i staden,
upptäckte de att portarna vid varje flodbrink som ledde in i staden
hade blivit lämnade olåsta (av Gud, versarna 1 och 2), och detta var
underligt eftersom babylonierna var i krig. Efter det att Kores hade
erövrat Babylon, visade översteprästen honom dessa profetior, som
hade skrivits om honom hundratals år innan han ens var född. Judarna
säger att Kores hade blivit mycket imponerad inför det faktum att se
sitt namn och sina gärningar nedskrivna i profetian och började tro
på Israels Gud. Gud förklarade klart och tydligt att Han skulle
öppna dessa portar för Kores för att Hans vilja skulle ske. Efter
att ha hört dessa uppenbarelser, visste Kores att Gud hade gjort
detta möjligt för honom, och att Gud hade planerat och förberett
vägen för honom. Kristna ledare har gjort Gud bara till en profet
och gör gällande att Gud ser in i framtiden och sedan uppenbarar
det. Varje förebild och exempel i Gamla Testamentet är fullbordad i
Nya Testamentet för att bevisa att Gud sitter på tronen och att Ett
Sinne råder över tiden och framtiden. Något oberäkneligt skulle
kunna förändra allt.
Enligt lagen om geometrisk talföljd, så
åstadkommer en förändring i början en ofantlig förändring i slutet.
Slumpen eller mer än en som har kontroll hade omöjligt fått det att hända som vi ser
här. Armeniska tänkare lär att Gud förutbestämmer och förutsäger
genom att se in i framtiden och berättar sedan för oss vad tärningen
säger. ”Förutbestämma”(eng.predestine) betyder att ”bestämma
utgången innan det händer”. ”Förutbestämma” (eng. fore-ordain) som
är samma grekiska ord betyder ”att påbjuda en händelse innan den
äger rum”. (Ef.1:4) såsom han ju, förrän världens
grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och
ostraffliga inför sig. Ty i sin kärlek barnaskap hos
förutbestämde han oss till sig, genom Jesus Kristus, efter
sin viljas behag. Du som har visat att du är en son
genom att bära frukt har blivit utvald och dras till Gud. (Rom.8:29) Ty dem som förut
hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till
att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva
den förstfödde bland många bröder. Gud kände till alla som
skulle bli lika Jesus, men inte de avfallna. ”Att känna till innan”
(bibelns översättning: förut hava blivit kända) betyder inte här att
Han såg in i framtiden och såg vad som skulle komma. ”Att känna till
innan” betyder här ”att veta innan” och är inte förenat med
handlingar eller händelser, utan personer. Gud kände dessa människor
innan världens grund blev lagd, därför att Han inte bor i tiden. Gud
vet vad Han skapar innan Han talar ut vad han vill och det blir till
precis som när vi tänker ut och formar någonting först i vårt sinne
innan vi gör det.
”Kände” talar om en
intim kunskap, Adam kände Eva, till exempel. Jesus sa till dem som
följde honom, men som inte gjorde Faderns vilja, (Matt. 7:23) Men då skall jag
betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; (från
världens grund blev lagd) gån bort ifrån mig, I
ogärningsmän.' Till de oförståndiga jungfrurna utan Andens
olja, sa Jesus ”Jag känner er inte”. De
som Gud kände på ett intimt sätt har Han ”förutbestämt” innan
skapelsen att bli förvandlade till Jesu avbild. Gud skapar oss genom
trons gåva och Ordet i oss; Hans folk som går den smala vägen. Detta
är nåd. (Rom. 8:30) Och dem som han
har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har
kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har
rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock. Detta
betyder att alla som är förutbestämda kommer att bli kallade,
rättfärdiggjorda och förhärligade. De kommer inte att avfalla utan
kommer att bära Kristi frukt. Finns det andra som är kallade men
inte förutbestämda? (2 Tim. 1:9) han som har
frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, Lägg
märke till att bara de frälsta är kallade. Kallade kommer från det
grekiska ordet kaleo, som
betyder ”att inbjuda”. Kallade är en inbjudan som bara ges till Guds
folk (ytterligare bevis: Heb. 3:1; Hos. 11:1; 1 Tim. 6:11,12; Matt.
25:14; Rom. 1:6,7) för att ta del av de himmelska tillgångarna i
Kristus för att bära frukt. Dessa som bär frukt, 30, 60 eller 100
falt är de som är utvalda eller utplockade. Om det visar sig att du
vid skördetiden inte bär någon frukt eller rutten frukt eller omogen
frukt, så kommer du inte att bli plockad.
De kallade är Guds
vingård. (Jes. 5:7) De utvalda är en liten del av dem som bär frukt.
(Jes. 5:10) (Matt. 22:14) Ty många äro
kallade, men få utvalda." (Grek. eklektos, ”elect” utvald).
De kallade kan falla, men de förutbestämda eller utvalda kommer inte
att göra det. (Hos. 11:1) När Israel var ung,
fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.(2)
Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit
sig undan… Herren frälste dem som åt lammet och som blev
döpta i Röda Havet. Han prövade dem sedan i vildmarken för att se
vilka som skulle börja tro mitt i prövningarna och det var bara de
som kom in Löfteslandet. Judas varnade de kallade för just denna sak
(Judas 1) Judas, Jesu Kristi
tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i
Guds, Faderns, kärlek och bevarade åt Jesus Kristus…(5) Men fastän I
redan en gång haven fått kunskap om alltsammans, vill jag påminna
eder därom, att Herren, sedan han hade frälst sitt folk ur
Egyptens land, efteråt förgjorde dem som icke trodde.
Lägg märke till att de kallade blev frälsta, men några fortsatte
inte i tron och blev förgjorda. Gud letar inte efter vad vi slappt
kallar för ”kristna”, utan troende eller lärjungar, efter det att de
blivit kallade. Jesus gav oss mycket tydliga exempel på Sina tjänare
som är kallade men som inte kommer och deltar för att bära frukt.
Jesus berättade en liknelse om en kung som hade en bröllopsfest för
Sin son.
(Matt. 22:3) Han sände ut sina
tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro
bjudna;(Grek: kallade) men de ville icke
komma. De hade många
ursäkter (en gård, affärer etc.) (Matt. 22:8) Därefter sade han
till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna
voro icke värdiga. Till och med så fanns det en som inte
hade någon bröllopsdräkt, som innebär att ikläda sig Kristus (Rom.
13:14) eller ikläda sig rättfärdighet (Upp. 19:8) (Matt. 22:13) Då sade konungen
till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom
ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och
tandagnisslan.(14) Ty många äro kallade, men få
utvalda." Några få av de kallade är utvalda eller
utkorade, eftersom de bär frukt. (Matt. 25:14) Ty det skall ske, likasom när en man som ville
fara utrikes kallade till sig sina tjänare (Grek ”livegna”) och överlämnade åt dem sina
ägodelar;
(15) åt en gav han fem pund,
åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans
förmåga, och for så utrikes. Det
framgår tydligt att den som åkte bort var Herren och Hans livegna
var Hans folk. Två av dessa tjänare förde fram avkastning av
talenten som givits dem. (Matt. 25:20-22), men en hade grävt ner
sitt pund i jorden (hade använt sin talent för det jordiska), (Matt.
25:24,25).
När
Herren återvänder, kommer Han att säga ” Och
kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall
vara gråt och tandagnisslan.”
Aposteln Paulus som säger om sig själv att han var kallad i
Galaterbrevet 1:6, sa också ”Fastmer tuktar jag min kropp och
kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall
komma till korta vid provet.” (Grek ”förkastad”) (1 Kor. 9:27) Det finns
många fler bevis på att de frälsta och de kallade kan falla. (2
Petr.1:9-11; 1 Tim. 6:11,12; Hebr. 3:1,6,12,14; Rom. 11:1-7, 19-23).
Min vän,
du vet troligen att du är kallad, men är du utvald? Du måste vara
noga i din trosvandring för att bevisa detta.
(2 Petr. 1:10) Vinnläggen eder
därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och
utkorelse (utväljandet) fast. Ty om I det
gören,(Kristi egenskaper i versarna 5-7) skolen I aldrig någonsin komma
på fall. Så skall
inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike
förlänas eder i rikligt mått.
Gud har gett oss allting på korset, som vi behöver för att bära
frukt genom tron. (2 Petr. 1:3) ”Allt det som
leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss,
genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet
och underkraft.” Tron på
löftena mitt i prövningarna kommer att ge oss frukten.
(2 Petr. 1:4) Genom dem har han
ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I
skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och
undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i
världen. De kallade har kraften och tillfället. De kallade
och utvalda eller utkorade använder kraften i tron och tar varje
tillfälle i akt. De som slutligen kommer att vara med Herren är
identifierade i dessa versar. (Upp 17:14) De skola giva sig i
strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och
trogna som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är
Herrarnas Herre och Konungarnas Konung."
Lägg märke till att de kallade som är utvalda är trogna. Jag hittade
inte på dessa versar; de är Guds Ord.
De
som har ögon och öron kommer att se och förstå, men resten kommer
att urskulda sin religion och ignorera Skriften.
Innan
både tid och framtid, talade Gud på ett suveränt sätt om slutet från
första början, och förde fram dessa saker till dess tillvaro i
tiden. Några kommer att sätta sig emot detta, ”Hur kunde Gud lova en
sak till alla de kallade och sedan inte hålla det löftet till alla
dem som inte bär frukt?” Varje löfte i Bibeln är värdelöst om inte
någon vandrar i löftet i tro. Vår del i förbundet är tro; Guds del
är kraft och frälsning.
Vi
kan bryta förbundet genom otro. (4 Mos. 14:23) Och
HERREN sade till Mose: "Huru länge skall detta folk förakta
mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på
mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland
dem?
(12) Jag
skall slå dem med pest och förgöra dem (eng.desinherit=göra
arvlös), men dig vill jag göra till
ett folk, större och mäktigare än detta."
Lägg
märke till att Herren säger till Sitt eget folk att de som
inte trodde skulle Han göra arvlösa. För att inte någon skall tro
att Gud inte kan lova något och sedan ta det tillbaka, när de inte
vandrar i tro, så lägg märke till detta:
(4 Mos. 14:23) av dem
skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åt deras fäder;
ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.
(30)
Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutom Kaleb,
Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
(34)
I skolen då förnimma vad det är
att jag tager min hand ifrån eder.' (Hebr.
”ta tillbaka mitt löfte). Om vi inte förenar tro med Guds löften, är
de tomma.
(Heb. 4:2) Ty det
glada budskapet hava vi mottagit såväl som
de;(Guds
folk) men för dem blev det löftesord
de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade
blivit upptaget i dem som hörde det.
Israeliterna
som vandrade i synd blev arvslösa och utplånade ur Guds bok. (2 Mos. 32:33) Men
HERREN svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag
utplåna ur min bok.
Detsamma är sant även för de kristna som inte övervinner synden.
Lägg märke till att Herren säger till församlingen:
(Upp. 3:5) Den som
vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall
aldrig utplåna hans namn ur livets bok,… De som
inte övervinner kommer att stötas bort från Kristi kropp. (Upp 3:16) Men nu, då du är
ljum, och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min
mun. Guds folk Israel blev bortbrutna på grund av otro
och de kristna blev inympade, men om de inte vandrar i tro kommer
även de att bli bortbrutna.
(Rom 11:20) För sin otros
skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro.
Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
(21) Ty har Gud icke skonat de
naturliga grenarna, så skall han icke heller skona
dig.
(22) Se
alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som
föllo och Hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid
Hans godhet; annars bliver också du
borthuggen. De
som fortfarande är inympade i slutet kallas för ”hela Israel”. (Rom.11:26) och så
skall hela Israel bliva frälst.
De som
fortfarande finns med i livets bok, och som fortfarande är inympade,
är de utvalda (Grek. ”utvalda”) (Rom 11:2) Gud har icke
förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom.
(5) Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft
av en utkorelse (utvalda) som har skett av nåd.
En
kvarleva är de som är kvar. Lägg märke till att de är förut kända av
honom och utvalda. Den suveräne Guden kommer att ha dem som
verkligen är Hans. Att bli kvar i Kristus är varest frälsningen
finns. Somliga säger att Gud gav oss det eviga livets gåva, så Han
kan inte ta den tillbaka. I Galaterbrevet 3:16 berättas det för
oss ”Nu gåvos löftena åt Abraham, så
ock åt hans "säd". Det heter icke: "och åt dem som komma av din
säd", såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det
talas om en enda: "och åt din säd", vilken är Kristus.”
Så löftena gavs till Kristus och inte till oss personligen.
Det enda sätt som löftena kan bli våra är att vi förblir i Kristus.
Att förbli i Kristus är att bära frukt (Joh 15:1-16) och vandra som
Han vandrade (1 Joh.2:3-6) och att tro på samma lära som gavs oss av
Jesus och apostlarna (1 Joh.2:24; Judas 3; Matt 28:20) och att inte
lägga till något eller dra ifrån något från Ordet (Upp. 22:18,19)
och att inte vandra i synd (1 Joh.3:5,6) och hålla hans befallningar
( 1 Joh. 3:24) Den enda platsen där vi kan åberopa det eviga livets
gåva är i Kristus. Gud har givit oss evigt
liv; och det livet är i hans Son.
Gud
behöver inte ta Sin gåva tillbaka; Hans folk vandrar ut ur den.
(1 Kor.
6:18)… All annan synd som en människa
kan begå är utom kroppen…. När du vandrar i uppsåtlig
synd, förblir du inte i kroppen ”…..och synd finnes icke i
honom.
(6)
Var och
en som förbliver i honom, han syndar icke;
(1 Joh. 3:5,6) Exempelvis
är det så att otukt, andlig eller fysisk, gör Kristi lemmar till en
skökas lemmar. (1 Kor. 6:15, 18) Bara Kristus och de som förblir i
Honom är utvalda.
(Ef.1:4) såsom han ju, förrän
världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara
heliga och ostraffliga inför sig. Bara Kristus och de som
förblir i Honom kommer till himlen. (Joh.3:13) Och likväl har
ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från
himmelen, Människosonen, som var i himmelen…. Mannat
från himlen, Ordet Jesus Kristus, som bor i dem som älskar Honom, är
frukten som Gud kommer att välja. Vid det här laget är jag säker på
att vissa tänker: Jag håller inte måttet. Vi måste först förbli i
Kristus i tro och acceptera det som Evangeliet talar om för oss ”och nu lever icke mer jag, utan
Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det
lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig
själv för mig.” (Gal. 2:20)
De som
vandrar i tron på att de är döda för synden och att Kristus lever i
dem, betraktas som rättfärdiga till dess att Gud använder tron till
att manifestera rättfärdigheten i dem. (Gal. 3:6) "Abraham trodde Gud,
och det räknades honom till rättfärdighet". Vi kommer
att diskutera dessa goda nyheter och dess frukt mera ingående i
senare kapitel.
Gud
vistas inte i tiden, utan i evigheten. Han ser början och slutet
samtidigt och därför kan Han svara på en bön innan vi ber. Vi
behöver inte oroa oss för att vi har väntat för länge på att be, för
Han kan ha svaret långt innan vi frågar. (Jes. 65:24) Och det skall ske,
att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall
jag höra.
Jag hade
en vän, som gick på den lokala yrkesskolan och han erbjöd sig att
använda min trasiga tvättmaskin att träna på. Jag skulle bara behöva
betala för reservdelarna. I tro sa jag till honom att göra jobbet.
Han ringde mig efter några dagar och berättade för mig att han
skulle lämna tillbaka den och att det kostade $90. Min fru och jag
såg efter hur mycket vi hade och det var bara $40. I detta ögonblick
fick jag en ingivelse. Jag pekade på brevlådan och sa att ”$50
kommer i den brevlådan idag.” Med posten den dagen fanns ett brev
från en broder i Maryland. (Jag hade absolut ingen kännedom i förväg
om denna händelse.)
Han
skrev: ”Det är efter midnatt och jag kan bara inte somna förrän jag
lyder Gud och skriver ut denna check på $50.”
Jag
tittade på brevet för att se vilken dag det var stämplat och
upptäckte att brevet hade varit försvunnet i postens hantering i
ungefär en månad! Helt tydligt och klart hade Gud hittat det just i
rätt ögonblick. Han såg till att det skickades en månad innan jag
uttalade dessa ord i tro. Han endast använde mig för att få det att
hända, det som Han redan hade planerat.
Jag
frågade Gud om något tillfälle då Han kan ha ändrat på tiden för att
åstadkomma något. För många år sedan gjorde en ung flicka ett
misstag och ett test visade att hon var gravid. När jag bad över
hennes situation, kom en tanke i mitt sinne och ut ur min mun. Jag
bad Herren att göra så att hon aldrig blev gravid. Jag tror att
detta inte kom från min mun, utan från Guds Ande. På grund av det
sätt som denna bön kom fram, fick jag en bekräftelse från Herren att
det var i enlighet med Guds vilja. Efter ytterligare test
bekräftades det att hon inte var gravid. Jag vet inte vad Gud gjorde
med babyn, men jag är säker på att Han tar hand om den bättre än
flickan kunde ha gjort. Ingenting ligger bortom Guds förmåga att
hjälpa oss, om det inte är bortom vår tro.
Hur kan
Gud ändra sig, när Han känner till och talar om slutet från början?
Att ändra sig gör dig till en lögnare.
(Jes. 46:10) jag som i förväg förkunnar, vad komma
skall, och långt förut, vad
ännu ej har skett; jag som säger: "Mitt rådslut skall gå i
fullbordan, och allt vad jag vill, det gör
jag"; Om Han
ser allt från början, varför skulle Han någonsin ändra sig?
Gud
kommer inte att ändra på det som Han har skrivit i Sitt Ord. (Ps.119:89) Evinnerligen, HERRE,
står ditt ord fast i himmelen. Hans Ord liknas vid
en klippa, orubblig och oföränderlig. Emellertid kan Gud ändra eller
försena vad Han talar till dig personligen som en varning genom
profeter, drömmar, syner eller Sin Ande. När Ordet slutligen
inträffar, fullbordas det som Bibeln säger det skulle göra. Gud gav
oss ett exempel på detta i Jona bok. Jona säger "Det dröjer ännu fyrtio
dagar, så skall Nineve bliva omstörtat." (Jona 3:4) Gud
talade om för Jona att ”predika för den vad jag skall
tala till dig." (Jona 3:2) och det gjorde han. Han var inte
någon falsk profet. Gud skonade Nineve, Assyriens huvudstad, på
grund av att de omvände sig. Detta förargade Jona därför att
Assyrien var Israels dödliga fiende och profeterna hade redan
profeterat att Assyrien skulle erövra det upproriska Israel. Han
ville att de skulle bli förstörda för, som han uppfattade det, för
Israels skull. Jona visste att om han predikade för Nineve och om de
omvände sig, så skulle Gud inte tillintetgöra dem, så därför flydde
han. (Jona 4:1) Men detta förtröt
Jona högeligen, och hans vrede upptändes.(2) Och han bad till HERREN
och sade: "Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu
var i mitt land! Därför ville jag ock i förväg fly undan till
Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud,
långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det
onda. Gud skonade Nineve omkring 752
f.Kr. så att Assyrien kunde erövra
de tio norra stammarna i Israel omkring 720
f.Kr. och sedan Juda
omkring 701
f.Kr. Nineve föll
slutligen omkring 612
f.Kr. Gud visste innan
Han hotade Nineve att Han tänkte skona dem för att använda dem till
att tukta Israel. Från Nineves perspektiv förändrade de Guds sinne
genom att omvända sig, men från Guds perspektiv förändrade Han
Nineves sinne och fullbordade den plan som Han hade för dem från
första början, vilket var att tukta Israel! Det hebreiska ordet för
”ångra” är här nacham
vilket betyder ”att sucka” med innebörden ”att vara ledsen”.
I sig själv betyder
inte nacham att man inte
tillät det onda eller att man ens ändrade sitt sinne, utan bara
ledsnad. Som Fader måste Gud göra många saker som Han sörjer över.
När Skriften talar om att Gud ångrar sig, är det ur vår synvinkel,
därför att det verkar som om Han har ändrat sig och gjorde inte det
Han hade hotat att göra. Som en förälder till fem barn, har jag
gjort det många gånger. Skillnaden mellan Gud och oss är att Han
planerar och ser förseningar och omvändelser från första början.
(3 Mos. 23:19) Gud är icke en
människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att
han kan ångra något.
(1 Sam. 15:29) Och den Härlige i Israel ljuger
icke och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så att han
skulle kunna ångra sig."
En annan sak som
bevisar Guds suveränitet i tiden och i framtiden och att Gud
planerar förseningar eller ”omvändelser” innan de har skett. Israel
och USA har en unik egenart gemensamt. Båda två blev betrodda med
Evangeliet i deras respektive tid. Från 887
f.Kr. var Israel i krig
vart sjuttonde år under en period av femton cykler fram till
631
f.Kr.
USA har också varit i
krig vart sjuttonde år under en period av femton cykler från och med
bildandet av de tretton ursprungliga staterna fram till Grenada år
1983-84. För bägge nationerna gäller att det var inga krig under den
sjätte och den tionde cykeln. De enda möjliga undantagen till denna
parallell är att Israel tycks ha haft en ödeläggande svältperiod i
den fjärde cykeln i stället för krig och det tycks inte finnas någon
redogörelse för något krig under deras trettonde cykel. Cyklerna kan
vara mera exakta utan att vi känner till det, men ingen sund person
kan påstå att detta är en slump. Upprepningarna i historien visar
klart att ett intellekt (mind) har kontrollen över det förgångna och
framtiden.
| 
