T  R  O   på   J  E  S  U  S

Suverän Gud - För oss och genom oss

av David Eells

Guds suveränitet över tecken,

slump och bekräftelser

  Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från himmelen. Men han svarade och sade till dem: »... Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om tidernas tecken kunnen I icke döma. Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så lämnade han dem och gick sin väg. (Matt.16:1-4)

En rätt stor del av kristenheten tror att det är fel att begära tecken av Gud.

Orsaken är att de inte själva tror på tecken. I Matteus 16:1-4 ger Jesus inte svar åt vem som helst, utan åt en ”ond och avfällig generation.”

De såg de tecken och under Han gjorde, och ändå ville de ha ett annat tecken som visade att Han var den Han sade att Han var.

Så han gav dem Jonas' tecken.

Kapitel 9

Sida 253

Vilket tecken skulle överhuvudtaget ha tillfredsställt dem månne? De tillrättavisade Jesus och påstod att Hans tecken var av Belsebul. Samma sorts människor säger likadant ännu idag. Den blinde mannen som inte hade någon doktorsgrad, men som hade blivit helad av Jesus, gav dem ett förnuftigt svar.

(Joh.9:30) ... ”Ja, däri ligger det förunderliga, att I icke veten varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.”

(31) ”Vi veta ju att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom.”

(32) ”Aldrig förut har man hört att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind.”

(33) ”Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.”

(34) ”De svarade och sade till honom: ”Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!” Och så drevo de ut honom.”

På samma sätt är det med de tecken som Jesus gör idag genom sina lärjungar! Enligt denna berättelse så gör lydiga – av Gud sända - tjänare under.

Uppriktiga hjärtan överallt inser att tecken är från Gud för att bekräfta Hans sanna Ord.

Kapitel 9

Sida 254

(Joh.3:1) Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.

(2) Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: ”Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.

Nikodemus erkände att tecknen i form av helanden, befrielser, försörjning och mirakler som Jesus gjorde bevisade att Han kom från Gud. Då Jesus skulle lämna dem sade han till lärjungarna hur de skulle identifiera dem som trodde på evangeliet. (Mark.16:15)

Och han sade till dem: ”Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.

(16) Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd.

(17) Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål,

(18) ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.”

Kapitel 9

Sida 255

Observera att Jesus inte pratade om lärjungarnas tecken i första hand, utan snarare om tecken gjorda av dem som skulle komma att tro på deras vittnesbörd. Det var först senare som Han pratade om de tecken som hade gjorts av Hans första lärjungar.

(20) Men de gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken som åtföljde det.

Eftersom många inte har någon erfarenhet av att  deras ord har blivit bekräftade genom tecken, så tenderar dessa att ändra Jesu doktrin till ett modernt evangelium, som bekräftar att deras nya metoder är sanna.

(Hebr.13:8) Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.

Gud bekräftar ännu sitt Ord genom tecken gjorda av dem som tror det sanna evangeliet. Om vi ändrar Ordet så kommer vi inte att få se några tecken eftersom Gud bekräftar sitt Ord, inte vårt. Jesus är den ende som kan ge oss kriteriet på en troende.

(Joh.14:12) ... Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern.

Kapitel 9

Sida 256

Det enda kriteriet för att ha tecken är att verkligen tro på Bibelns Jesus.

En del som tar avstånd från den övernaturliga delen av lärjungaskapet tar också avstånd från tecken.

(Jes.7:10) Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade: (11) ”Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.”

(12) Men Ahas svarade: ”Jag begär intet, jag vill icke fresta HERREN.”

(13) Då sade han: ”Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke nog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock pröva min Guds tålamod?”

(14) Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.”

Den onde Ahas' ursäkt för olydnad mot Herren angående ett tecken var, att han inte ville fresta Herren. Låter det befängt? Inte mer än idag! Det finns de som säger att du inte ska be Herren om ett tecken eftersom det kan ”pröva min Guds tålamod.”

Kapitel 9

Sida 256

Genom hela Bibeln begär människor tecken av Gud, och får dem. Gud vill att vi ska ha rätt direktiv och att vi ska bekräfta Hans ord för dem som hör på oss.

Jag vill prata mera om tecken genom helanden, befrielser, mirakler och försörjning i ett senare kapitel.

Just nu skulle jag vilja ta itu med tecken i form av kunskap, visdom, varning och direktiv för oss.

I Apostlagärningarna 2:17 berättas det att i de sista dagarna ska Guds Ande ge profetior, drömmar och visioner.

Job 33:14-18 säger att Gud talar genom drömmar och visioner till människor med öppna öron; bekräftar instruktioner de fått; drar dem bort från felaktiga syften; befriar dem från högmod; bevarar deras själar från helvetet och förhindrar dem från att förgås genom svärd, men de bryr sig inte om det.

I hög grad ignoreras dessa tecken och bekräftelser även idag.

Ibland är drömmar och visioner bokstavliga.

Ibland är de liknelser som behöver tydas i ljuset av Skriften. Josef, Daniel och Jakob, för att nämna några få, var goda exempel på män som Gud använde för att tyda dessa tecken.

Det finns fem tecken som getts genom drömmar i Matteus 1 och 2 där Gud talade för att ge visdom, direktiv, varningar och för att fullborda en profetia.

Kapitel 9

Sida 257

En ängel berättade för Josef i en dröm att inte vara rädd för att ta Maria till hustru. Tecknet i form av en stjärna ledde de vise männen till Jesus. De varnades sedan i en dröm att inte återvända till Herodes som ville veta var Jesus fanns, så att han kunde döda Honom.

Josef blev efter det varnad av en ängel i en dröm att ta Jesus och fly till Egypten. Senare berättade en ängel i en dröm var han skulle bosätta sig, för att den profetia skulle fullbordas där Jesus kallas för nasare'.

Nya Testamentet är fyllt med denna typ av tecken, och lärjungarna agerade på dem som direktiv från Gud.

(Apg.16:9) Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: ”Far över till Macedonien och hjälp oss.”  

(10)  När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.

Lärjungarna såg i en syn då de var uppe på berget hur Jesus var förhärligad. Zakarias såg Gabriel i en syn. Änglar uppenbarade sig för kvinnor i en syn och sade till dem att Jesus levde. Paulus blev ledd till Herren genom en syn (liksom många i våra dagar).

Kapitel 9

Sida 258

En syn ledde Ananias till  Paulus för att hela honom och fylla honom med den Helige Ande. I en syn såg Paulus att Ananias kom till honom. En ängel uppenbarade sig för Kornelius i en syn och sände honom till Petrus för att han skule få undervisning om frälsningen.

Under tiden fick Petrus en syn som han tolkade som att hedningarna kunde bli frälsta. Herren tröstade Paulus i en syn som uppmanade honom att inte frukta utan predika frimodigt, eftersom resultatet skulle bli att många skulle komma till tro.

Johannes fick en syn om en väckelse som var på väg.

Då jag var en mycket ung lärjunge ställde jag en fråga till Herren om olika syn på uppryckandet. Jag var i mitt vardagsrum med Skriften framför mig och bad till Gud om en förståelse. Jag hade problem med att passa ihop olika bibelställen som tycktes vara olika, fastän de behandlade samma sak.

Plötsligt genomströmmades jag av förståelse, vilket jag senare fick veta var kunskapens ord. Alla bibelställen passade plötsligt ihop med varandra. Jag hoppade upp och rusade ut i köket för att ivrigt berätta för min fru om vad som hänt. Jag hade aldrig tidigare fått en sådan övernaturlig uppenbarelse, så därför bad jag att Herren skulle ge mig ett tecken.

Det tecken jag bad om var att Han skulle sända någon som skulle berätta exakt samma sak som Han hade visat mig.

Kapitel 9

Sida 259

I en veckas tid berättade jag för mina vänner i den lokala församlingen om min uppenbarelse. Jag fick höra mer än en gång att jag hade missat Gud. Sedan dök en pastor upp på ett skolevenemang, som församlingen hade på en fredagkväll. Några av de mera ”mogna” bröderna tog pastorn åt sidan och försökte omvända honom till deras tänkesätt. Jag gick hem därifrån den kvällen utan att veta vad som hade hänt, men blev senare kontaktad av bröderna som berättade, att denne pastor hade sagt dem exakt samma sak som jag hade försökt säga dem.

Jag bjöd hem pastorn (jag fick reda på att han heter Bolivar) tillsammans med några av bröderna.

Då Bolivar hörde mitt namn blev han ivrig att berätta hur han hade hittat fram till vår församling. Då han var i Opelousas i Louisiana fick han en vision, där han såg en vägskylt på Route 61.

På skylten stod det: ”Tre mil till tre 'L'.” Han fann Route 61 på en karta och följde den till Baton Rouge där jag bodde, men han förstod ännu inte visionens innebörd.

Han tittade i telefonkatalogen för att hitta en församling som han kunde besöka. Fastän vår församling var hans sista alternativ på grund av den trångsynta sekterianismen som rådde där, så kände han sig manad att gå dit.

I vår stad finns det många kyrkor, men han hittade ändå fram denna fredagskväll. Efter att han fått reda på att mitt namn var Eells (ibland uttalat som ”L's”) och att vi var tre i vår familj då, beslöt han att han skulle kontrollera bilens trippmätaren. Han upptäckte att det var exakt tre mil från Route 61 till min uppfart!

Kapitel 9

Sida 260

En suverän Gud kan få dig vart Han än vill ha dig. Bolivar delade samma uppenbarelse som Herren hade gett mig en vecka tidigare. Observera att bekräftelsen gavs genom ett bokstavligt tecken.

Det fanns tre bröder på bibelstudiet den dagen som sökte efter en bekräftelse på var sin uppenbarelse, mig själv inräknad. Don Robertson, en nära vän från min ungdom, och den som en gång hade vittnat för mig, var där.

Han fick en vision några år innan, där han såg en mörkhyad man, klädd på ett speciellt sätt, som satt framför honom och berättade sanningen om uppryckandet för honom.

Då han kom in den dagen så kände han igen Bolivar som den mannen. Han var dessutom klädd exakt så som i hans syn. Herren sade: ”Där är han, sitt ner och lyssna.” En annan vän, Skip Chenevert, hade en uppenbarelse om Guds söner som Bolivar också bekräftade. Vidare så berättade han för Mary och mig att vi en dag skulle flytta till Florida, vilket vi också gjorde.

Lotten är ett mycket viktigt tecken i Skriften. Det kan vara ett mycket användbart redskap då man ska be Herren om en bekräftelse, ledning eller för att skapa fred mellan människor.

Du kan vara säker på att lottkastning inte är något verktyg för spådom, inte heller kan den användas till någonting annat än rättfärdiga syften.

Kapitel 9

Sida 261

Anta att du anser att du vet Herrens vilja med någon sak, och någon annan också anser att han vet, men ändå tycker ni tvärt emot varandra. Då är lotten ett bra sätt att bestämma vad som är det riktiga.

(Ords.18:18) Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

Min äldsta dotter och en annan mans dotter hade hamnat i bråk då de var barn. Mannen och hans dotter beskyllde min dotter för detta. Min dotter sade tvärt emot den andra flickan, så jag ville ha reda på vad som egentligen var sant. Jag kastade lott och Herren berättade för mig mycket tydligt att mannen hade fel och att hans dotter ljög, vilket slutligen visade sig vara sanningen.

En del säger att det idag inte alls är andligt att kasta lott. Vad är andligt med att vara tvärt emot varandra då?

Om du till exempel är tillsammans med en grupp människor och de inte litar på vad du försöker säga, men nog litar på Herren, och ni måste göra ett beslut; då kan lottkastning avgöra.

Men lotten kan också ha fel. Vi såg i Hesekiel 14 att Gud skulle kunna vilseleda någon som först ställer upp en avgud framför sig, och sedan frågar om råd av Herren.

Om du har ett hemligt motiv, så spelar det ingen roll om svaret kommer från en profet, Guds Ord, dina egna funderingar eller lotten; du tigger ändå bara om att bli vilseledd.

Kapitel 9

Sida 262

Ångra dig och överlämna din väg åt Herren och gå först därefter och fråga Honom.

I tredje Mosebok 16 hittar vi lagen för den årliga försoningsdagen. Prästen skulle ta två getter och kasta lott, för att se vilken av dem som skulle offras, och vilken som skulle bli syndabock och släppas fri. I detta fall användes två stenar, en svart och en vit. Den vita kallades ”Herrens lott,” och den svarta ”Asasels (syndabockens) lott.”

I detta fall talas det faktiskt om Herren och oss. Syndabocken var offret för vår synd så att vi skulle kunna sättas fria.

Översteprästen skulle ur sin väska ta ut en sten, som kunde vara antingen svart eller vit. Detta tecken skulle visa vad som skulle hända med geten som stod framför översteprästen.

Låt mig berätta en liten historia för dig. Enligt Talmud (judarnas stora efterbibliska skriftsamling) så fanns det en överstepräst 240 år före Jesus som kallades för Simon den Rättfärdige. Han var känd för att vara en trogen och rättskaffens överstepräst. Han påbörjade sin tjänst 240 år innan Jesus föddes och fortsatte i fyrtio år. Då han räckte in handen i sin väska så drog han fram ”Herrens lott” varje gång, fyrtio år i rad. Detta kom att bli känt som ett tecken på Guds godkännande för deras offer. Simon bar också ett karmosinrött snöre in i det allra heligaste i fyrtio år. Varje gång som Simon bar snöret in i det allra heligaste så blev det vitt. Detta symboliserade antagligen reningen genom blodet.

Kapitel 9

Sida 263

Simon hade också en syn varje gång han var på väg in i det allra heligaste. Han såg en man klädd i vitt som gick in tillsammans med honom. Sedan, då han kom ut, såg han en syn där en man kom ut tillsammans med honom.

Den sista dagen av Simons tjänst så gick en svartklädd man in tillsammans med honom, men kom inte ut igen. Simon själv tolkade helt riktigt att detta betydde att han skulle dö.

Han dog också samma dag. Efter det fanns det inga tecken i 200 år. Lotten föll, såsom man kunde vänta sig, ganska jämt fördelad på Herrens lott och Asasels lott. Så fortsatte det ända till tiden för Jesu korsfästelse. Fyrtio år efter korsfästelsen blev templet förstört. Under den fyrtioårsperioden drog översteprästen varje gång fram den svarta stenen. Förstås tyddes detta som ett tecken på Guds ogillande av deras offer. Då de förkastade Jesus så förkastade Gud deras offer. Sannolikheten för att detta med den vita och den svarta stenen skulle ske fyrtio år i rad var 1 på 1 triljon, 100 biljoner. Detta tecken bevisade dels Guds suveränitet i Nya Testamentet, dels att Jesus var Messias.

Många människor tror idag på sådant som tur, slumpen, kortspel (gambling), eller ödet eftersom de inte tror på Guds suveränitet.

Det finns inget sådant utan det är bara fantasifoster. Ibland är det en illusion från en demonande.

Kapitel 9

Sida 264

(Gal.6:7) Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda. (Joh.3:27) Johannes svarade och sade: ”En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.”

Vi skapar i själva verket vår egen framtid genom att antingen tro Guds löften, eller misstro dem och så vår egen säd, och så bärga en skörd, god eller dålig.

(Ords.16:33) Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

Herren bestämmer hur lotten ska utfalla. Det spelar ingen roll hur du genomför det, om du använder stenar eller mynt, eller begär tecken av Gud, men på detta sätt ber du Gud om ledning genom tro.

Om du bara tror, så kommer Gud att ge dig ett svar. Jag har bevisat detta gång på gång också i mitt eget liv. Ska våra liv ledas på detta sätt? Nej, jag tror att vi borde lära oss att lyssna till den Helige Ande, men låt oss inse fakta; vi är inte alltid säkra på vad vi hör, och skulle gärna vilja ha en bekräftelse.

Det fanns också andra tecken i anknytning till Talmud (judarnas stora efterbibliska skriftsamling) som inträffade inom en fyrtioårsperiod efter Jesu korsfästelse.

Den västra lampan i menoran som fanns i det heliga slocknade varje kväll. Det var livsviktigt för prästerna att försäkra sig om att menoran aldrig skulle slockna, för den var ju en symbol för Israels liv.

Det fanns kärl som fyllde på menoran, vilket skulle säkerställa att olja aldrig skulle fattas i den.

Kapitel 9

Sida 265

Prästens uppgift var att se till att menoran aldrig skulle kunna slockna. Det förutsattes att Guds folks ljus aldrig skulle slockna, men det gjorde det lika fullt varje kväll i fyrtio års tid.

Sannolikheten för att något liknande ska hända är så försvinnande liten att det går utanför allt förnuft. Detta var ett tydligt tecken på att Gud förkastade Israel.

Dörren till det allra heligaste kunde också öppnas till synes helt av sig själv varje kväll, trots att prästerna bemödade sig om att stoppa den. Detta var ett tecken från Gud till oss att vi nu kunde träda in i det allra heligaste (Guds närvaro) genom tron på Jesus Kristus (Hebr.10:19,20).

Ett annat tecken som bevisade detta är att förhänget framför det allra heligaste rämnade mitt itu då Jesus korsfästes. (Matt.27:51).

Det fanns inget skäl till att prästerna skulle ha givit en falsk rapport angående detta eftersom det säkert inte var något gott tecken för dem. Gud är som sagt suverän då det gäller tecken.

Kan du föreställa dig att Gud har sådan kontroll att Han kunde låta lotten välja ut en lagöverträdare från ett skepp fullt med människor?

I Jona 1 gjorde Jona uppror och flydde från Herren. Då han befann sig på ett skepp uppstod en stark storm, och männen ombord var fruktansvärt rädda att de skulle sjunka.

Kapitel 9

Sida 266

(Jona 1:7) Och folket sade till varandra: ”Välan, låt oss kasta lott, så att vi få veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.” När de så kastade lott, föll lotten på Jona.

Hur stor är sannolikheten att lotten skulle falla på Jona på det där skeppet? Den är minimal! Gud är suverän, och dessa hedningar visste det bättre än de flesta kristna idag. Måhända de inte visste vilken Gud de bad till, men de visste att vem Han än var, så var Han suverän.

De visste att någon på skeppet vållade en förbannelse som drabbade alla, och de trodde att lotten skulle uppenbara vem det var. Deras visdom får församlingen att skämmas. Gud befallde genom Paulus att korintierna skulle utesluta de ogudaktiga människorna ur församlingen av samma orsak. (1Kor.5).

I flera år hade Mary och jag tagit emot visioner och drömmar om att flytta från Baton Rouge nära Louisiana till Pensacola i Florida. En gång då vi hade pratat om detta gick jag inför Herren och frågade: ”När kommer dessa visioner och drömmar att slå in?”

Jag tog min Bibel och öppnade den. Då jag tittade ner så föll min blick ögonblickligen på Habackuk 2:3 där det står:

Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.

Kapitel 9

Sida 267

Detta var Guds tecken till oss. Det var specifikt in i minsta detalj. Vid den tiden var Mary och jag otåliga och undrade när vi skulle få flytta. Vi tittade nästan aldrig på TV men nu gick jag fram till den och knäppte på den.

Vi kom in mitt i ett program med Charles Stanley som just då sade följande: ”De som väntar på Herren.” Vi visste att de orden var ett tecken till oss att vi skulle ha tålamod. Sedan tog jag den lilla asken med mannakorn. Jag plockade upp en lapp, och utan att se vad där stod räckte jag den åt Mary och sade: ”De som väntar på Herren.” Det var tre bekräftelser i rad. Herren ville att vi skulle vila och vänta, för Han skulle genomföra det i sin tid.

Om vi tror på Guds suveränitet att tala genom tecken och bekräftelser, så kan Han ge oss en otroligt fantastisk frid mitt i prövningarna!

Mary hade en dröm då hon var gravid. I drömmen såg hon en stor pojke och en liten flicka. Då hon höll på att vakna sa en röst: ”Justin Joseph och Jennifer Joy.” Vi trodde med säkerhet att vi skulle få tvillingar.

Då det var dags födde Mary en normalstor pojke på 3,6 kilogram i vårt hem, men ingen flicka. Detta förvånade oss eftersom vi var vana vid att få våra drömmar besannade. Marys funderingar var, att drömmen skulle fullbordas senare genom att vi skulle få tvillingar. Jag sade: ”Nej Mary, detta är Justin Joseph. Han var större i din dröm eftersom han var den som föddes först, och Jennifer Joy var mindre eftersom hon föds senare.”

Kapitel 9

Sida 268

Hon blev inte alls övertygad, och vi behövde få veta vad vi skulle ha pojken att heta.

Jag tog tre stycken kvarts dollars mynt ur min ficka. Jag sade till henne: ”Låt oss be att Gud ger oss ett tecken. Jag kommer att singla slant med dessa mynt, och det kommer att bli krona för alla, för den här pojken är Justin.”

Efter att vi bett en bön singlade jag slant med mynten och det blev krona för alla. Hon var ännu inte övertygad.

Jag sade: ”Jag kommer nu att göra om det igen, och det kommer än en gång att bli krona för alla.”

Jag gjorde det och det blev krona för alla mynten igen. Hon sade: ”Ja, jag vet inte David.” Jag sade: ”OK, jag ska göra det ännu en gång, men efter det får vi inte fresta Herren mera.”

Jo, du gissade rätt! Det blev krona för alla. Hur stor är månne sannolikheten för krona nio gånger i rad? Mary var nu övertygad.

(Ords.18:18) Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

Två år och tre månader senare föddes en liten flicka, Jennifer Joy. Justin Joseph betyder ”rättvis utvidgare” (just increaser), och Jennifer Joy betyder ”ren glädje.” Deras namn som de fått av Herren passar deras läggning perfekt.

Kapitel 9

Sida 269

Jennifers födelse var ett tecken på Guds tidtabell för vår flyttning till Pensacola. Ungefär fem år innan hon föddes hade Mary en dröm där vi gick omkring i ett hus i Pensacola, och jag hade en flickbaby i min famn. (Detta var perfekt fullbordat vid tiden för flyttningen.) I drömmen visste hon också att riksvägen mellan Baton Rouge och Pensacola var byggd.

Denna sträcka av vägen hade varit irriterande länge under byggnad men var klar vid tiden för flyttningen. Värdet av dessa tecken, att veta att man är exakt i Guds vilja, kan inte mätas.

Utan respekt för bibliska tecken går kristna många gånger sina egna vägar till deras egen skada. Ordet säger inte när eller vart man ska flytta, vem man ska gifta sig med eller var man ska arbeta, men det demonstrerar de tecken som Gud använder för att ge oss sådana direktiv.

Då Jennifer var ungefär sexton månader gammal visste vi att vi snart skulle flytta till Pensacola, för hon hade nu samma storlek som i drömmen. Vid denna tid bad jag några bröder att komma överens med mig att be om ett hus och en bil i Pensacola. Vi gjorde detta i enlighet med Ordet.

Kapitel 9

Sida 270

(Matt.18:19) Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.

En vecka efter denna bön i tro körde min fru Mary och min dotter Deborah längs Florida Boulevard i Baton Rouge med vårt ”bilskrälle” till bil.

Florida Boulevard är understruket eftersom detta var ett tecken på, att denna bil spelade en viktig roll i att sätta oss på ”interstate boulevard” till Florida. De hade stannat vid rött ljus bakom en Cadillac. En man i en Lincoln höll på att titta sig omkring och körde in i bakändan av vår Toyota och smällde in den i Cadillacen som stod framför, vilket totalkvaddade vår bil och skadade Mary och Deborah lindrigt.

Under tiden som man försökte få ut dem ur bilen med specialverktyg, kom en man och sade till Mary: ”Var inte orolig, han är bra försäkrad,” vilket hon tyckte var underligt. Mannen som körde Lincolnen var mycket ångerfull. Han berättade för henne att han var direktör för ett stort varuhusbolag och att hans företag var självförsäkrat. Han hade en 100/300/100 -försäkring på sin bil. Han berättade för oss att han skulle tala till vår fördel med sina försäkringsrepersentanter. Hur stor är månne sannolikheten att bli påkörd av någon som han?

Kapitel 9

Sida 271

Från försäkringsbolagets sida var man mycket generösa mot oss, som du kanske har förstått. Gud valde denna metod för att svara på min bön om ett hus och en bil.

De ersatte den kvaddade bilen med en bättre. Med förlikningspengarna kunde vi byta ut vår stora familjebil till en ny och köpa vårt hus, och allt detta med skattefria pengar. Denna uppgörelse sammanfaller också med en annan historia.

Rick Knight, en vän från Baton Rouge, hade en dröm ungefär fem år innan krocken. Han hade varit borta från trakten en tid och hade kommit på besök till vår granne Bruce. I drömmen sade Bruce till honom att han skulle titta mot vårt hus. Då han gjorde det så såg han en flyttbil backa upp på vår infart. Vi var på väg att flytta till Pensacola. Då han kom över för att hjälpa oss att lasta flyttbilen så visade jag honom några papper på vilka det stod ordet ”pension.” Jag sade till honom: ”Jag ska aldrig arbeta för någon människa mer.”

Anden övertygade mig om att Ricks dröm var sann då jag hörde den. Jag berättade följaktligen för människorna där jag jobbade att jag tänkte gå i pension och flytta till Pensacola.

Kapitel 9

Sida 272

Naturligtvis påstod alla där att det inte fanns en chans att man skulle erbjuda mig pension vid min ålder, 37 år. De hade alla fel.

Vid Exxon beslöt man att man skulle ersätta några av sina arbetare som hade dyra förmåner med kontraktsanställda. De erbjöd pension åt alla som hade arbetat hos dem i över femton år. Efter att jag fått reda på detta erbjudande behövde jag inte fundera över det desto mera eftersom jag hade fått mina tecken. Flera av människorna där kom och relaterade till det som jag hade sagt dem; att detta skulle hända. Det var ett vittnesbörd för dem att Gud kan berätta om framtiden för oss.

Vi hade inte sett Rick på några år, men just det veckoslutet då vi skulle flytta dök han upp hemma hos Bruce. Bruce pekade mot vårt hus. Det som Rick såg var vad han hade sett i drömmen; vi hade en flyttbil uppbackad på vår infart. Samtidigt som Rick hjälpte oss att lasta flyttbilen så berättade jag för honom om pensionen. Jag skulle få en ettårs delbetalning varje år och en liten pension då jag nått pensionsålder, om Exxon ännu var på fötter och Herren dröjde. Det första årets delbetalning kom samtidigt som de första två avbetalningarna från försäkringsbolaget för den kvaddade bilen. Detta var tillräckligt för att både betala vårt hus i Pensacola och att leva på i ett år. Den andra delbetalningen kom efter att vi hade gett vår bil till en mission i Pensacola, vilket innebar att vi kunde köpa oss en ny bil. Drömmen som Rick hade haft blev med andra ord fullständigt besannad.

Kapitel 9

Sida 273

Du kanske tänker: ”Hur kan han över huvud taget klara sig på en sådan pension så att han aldrig skulle behöva arbeta för någon människa?” Några månader innan vi flyttade från Baton Rouge gav Herren mig ett annat tecken. 

I en syn stod jag plötsligt framför en enorm plats som jag tror representerade det nya Jerusalem. En väldig dörr öppnades och Herren stod där klädd som en Kung. Han bjöd mig att komma in och visade ett torn timrat av stockar och avsmalnande uppåt. Överst fanns en plats man kunde stå på. Han förklarade att detta torn representerade min tjänst. Han visade också ett häfte med bokföringen på min lön, en viss summa per månad. Han sade: ”Jag vill att du ska ha detta,” nämligen tornet och lönen. Vi har levt på ett medeltal av detta belopp per månad sedan 1986, och pengarna har på ett helt mirakulöst sätt kommit från många skilda håll. Vi har upplevt både feta och magra månader, allt för att bli prövade. Under ett helt år har det i alla fall blivit ett genomsnitt per månad exakt så som Herren hade visat oss. Vi har varit tvungna att vandra i tro för att få det. Detta tecken gav mig tro att Gud skulle fylla mina behov utan några synliga möjligheter till försörjning.

Efter detta blev jag i en annan syn förd högt upp över Baton Rouge där jag bodde. Då jag tittade i riktning mot Florida såg jag mitt torn i Pensacola. Några månader senare hade Gud på ett mirakulöst sätt köpt oss ett hus och en bil i Pensacola, Florida, där vi nu bor.

Kapitel 9

Sida 274

Herren gav mig en del insikter i vad tornet betydde. De skilda stockarna är de heliga som förliknas vid träd på många ställen i Bibeln. I hörnen där de var sammanfogade bildades kors. Guds folk som kommer tillsammans i enhet bärande sina egna kors skapar ett torn där de är skyddade från sina fiender. Israeliterna byggde liknande torn i sina städer för att skydda sig från fiender. Ibland byggdes de mitt bland fårhjordarna och kallades då för herdetorn (Dom.9:46,51).

(Ords.18:10)HERRENS namn (Hebreiska: ”karaktär och auktoritet”) är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

Sanningen bygger av oss ett torn med Jesu karaktär och auktoritet för att försvara oss mot fiender. Mycket svåra tider och många fiender är på kommande. Gå in i skydd bakom de höga murarna av det andliga Sion, ”Herdetornet” (Mika 4:8).

Jag har erfarit många gånger att Herren har använt lotten som ett tecken för att bevisa Guds suveränitet och direktiv till andra.

En gång frågade jag Herren vad jag skulle göra med mitt ”mobile home” då vi visste att vi skulle flytta till Pensacola.

Mary frågade mig om vi kunde sälja det. Då jag bad över detta uppmanade Herren mig att ge det till ett kristet par som vi kände; Mike och Karen Burley från Houston, Texas.

Kapitel 9

Sida 275

Då jag kontaktade dem fick jag reda på att de precis hade förlorat sina jobb och sin bostadsförmån. Jag berättade för Mary vad Herren hade sagt mig, men hon var inte riktigt säker. Jag ville att Herren skulle bekräfta för Mary att det verkligen var Guds direktiv att vi skulle ge bort vårt hem.

För att hon skulle få frid i sitt sinne angående detta så föreslog jag att vi skulle begära ett tecken av Herren. Jag bad Herren att han skulle bekräfta detta beslut med krona sex gånger i rad, och precis så blev det. Hur stor är sannolikheten för detta? Mary blev också övertygad. Utan att berätta för Mike och Karen vad Herren hade sagt, så bjöd jag in dem att bo tillsammans med oss tillfälligt. Mary påminde mig om att Karen hade haft en dröm några år tidigare som handlade om oss. I hennes dröm hade vi flyttat från orten och återvänt en tid senare och upptäckt, att någon annan bodde i vårt hem. Vi tänkte inte på att fråga henne då, om hon visste vem det var. Då de flyttat in så påminde jag dem om drömmen. Jag sade till Karen: ”Jag tror att jag vet vem det var som bodde i vårt hem. Det var ni, inte sant?” Karen sade: ”Ja, det var vi.” (Hon var vis nog att inte säga det då hon berättade om drömmen första gången, eftersom hon inte ville att det skulle bli en självuppfyllande profetia.)

Jag sade: ”Nåja, då är det ert hem.” De var förstås överlyckliga över att se hur Gud hade försörjt dem, till och med innan behovet hade uppstått.

Kapitel 9

Sida 276

Några månader senare gav Gud oss hem och bil i Pensacola. Händelserna efter lottkastningen bevisade förvisso både tecknets tillförlitlighet och Guds suveränitet. Du borde testa det någon gång. Jag försöker inte säga dig att du ska låta lotten leda ditt liv, utan jag talar här om bekräftelser och anvisningar. Då ett tecken överensstämmer med din ande, så lär det dig att vara mera trygg över att det är Herren som talar till dig. Vi behöver inte få krona sex gånger i rad som bevis. Ju tryggare vi blir desto mindre bevis behöver vi att det är Gud som talar.

Israels barn lät lotten bestämma vilken del av det förlovade landet var och en av deras stammar skulle få. Genom lotten bestämde de också vem som skulle gå först ut i strid.

Lotten lämnade inget rum för diskussioner. Det finns tider då detta är nödvändigt, för inte ens andliga människor kommer alltid överens, inte heller kan du få dem att tro dig alla gånger.

I 1 Sam.10:1 blev Saul smord till kung i hemlighet av Samuel.

Senare var han tvungen att bevisa detta direktiv från Gud för folket.

Kapitel 9

Sida 277

(1 Sam.10:19) Men nu haven I förkastat eder Gud, som själv frälste eder ur alla edra olyckor och trångmål, och haven sagt till honom: 'Sätt en konung över oss.' Så träden nu fram inför HERREN efter edra stammar och edra ätter.

(20) Därpå lät Samuel alla Israels stammar gå fram; då träffades Benjamins stam av lotten.

(21) När han sedan lät Benjamins stam gå fram efter dess släkter, träffades Matris släkt av lotten; därpå träffades Saul, Kis' son, av lotten, men när de då sökte efter honom, stod han icke att finna.

Lotten minskade ner antalet till endast en som dessutom redan var smord till kung. Av hela Israel blev endast Saul kvar. Vi ser samme suveräne Gud i Nya Testamentet. Det finns inget sådant som slump. Varför sa Samuel inte bara: ”Herren sade till mig att det är Saul som är kung och jag har redan smort honom?”

Varför blev inte Saul smord av Samuel inför andra också, så att de hade vetat det? Gud ville inte att det skulle bli någon diskussion eller splittring i Israel angående valet av kung. Efter allt som blev sagt och gjort och efter att Saul avföll och gjorde dumma misstag, så ville inte Gud att folket skulle beskylla Samuel för att ha valt fel. De enda som inte respekterade lotten kallades ”onda män.”

Kapitel 9

Sida 278

(1 Sam.10:27) Men några onda män sade: ”Vad hjälp skulle denne kunna giva oss?”

Jonatan bad om ett tecken av Herren.

(1Sam.14:6) Och Jonatan sade till sin vapendragare: ”Kom, låt oss gå över till dessa oomskurnas (filistéerna) utpost, kanhända skall HERREN göra något för oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom få likasåväl som genom många.”

(7) Hans vapendragare svarade honom: ”Gör allt vad du har i sinnet. Gå du åstad; jag följer dig vart du vill.”

(8) Då sade Jonatan: ”Välan, vi skola gå över till männen där och laga så, att de få se oss.

(9)  Om de då säga till oss så: 'Stån stilla, till dess vi komma fram till eder', då skola vi stanna där vi äro och icke stiga upp till dem.

(10) Om de däremot säga så: 'Kommen hitupp till oss', då skola vi stiga ditupp, ty då har HERREN givit dem i vår hand; detta skall för oss vara tecknet härtill.”

Kapitel 9

Sida 279

Jonatan hade tro för att Herren skulle hedra hans tecken och lägga dessa tankar och ord in i filistéerna. Han trodde inte heller att djävulen kunde ge honom ett felaktigt svar. Gud är trofast och vill att vi ska begära tecken av Honom så att Han kan bevisa sig själv för oss och ge oss seger över våra fiender. Jonatan fick tecknet som han hade begärt och visste att Gud hade gett filistéerna i hans hand.

Så fort som Jonatan hade utplånat filistéer på en yta av ungefär ett tunnland så blev det en jordbävning som förorsakade att resten flydde. Under det att filistéerna flydde utnyttjade Saul situationen och dödade så många som möjligt av dem.